Det kallas HSP, highly sensitive person, en person som är öppen för omgivningen och som ser detaljer fortare och enklare samt processar information på ett djupare plan än de som inte har HSP. De är väldigt lugna till sin läggning, något som ibland kan missförstås och tolkas för blyghet.
De konsekvenser som uppstår till följd av den extra känsliga personligheten förväxlades tidigare med social ångest, introvert beteende eller timid läggning. Men idag vet man bättre, var femte person är “känslig” och trettio procent av de som bär på denna natur är tvärtemot de tidigare antagandena mycket extroverta.
Högt känsliga personer har inga “fel” eller syndrom som bör behandlas, de är fullt normala. Det finns heller ingen anledning att skryta om deras förmågor för det är egenskaper som blir till tillgång endast då man lärt sig att hantera och skydda dem väl.
I Sverige finns ingen vetenskaplig diagnos för HSP vilket är anledningen till att jag valt att synliggöra ämnet. Alla ni som lever med känslan av att vara annorlunda, ni som har stort behov av egen tid för att återhämta er från social interaktion eller är mycket medvetna om undertexter eller dolda signaler, det här inlägget är till er.
Det börjar tidigt, redan som barn var du säkert mycket medveten om din omgivnings signaler. Kanske hade du ett stort behov av att vistas ute i naturen och var extra känslig för starkt ljus och ljud. Det kan hända att omgivningen såg dig som blyg, väldigt rädd eller “hyperkänslig”, men om de bara kunnat se in i ditt inre hade de sett något helt annat, nämligen ett barn med kreativitet, intuition och stor empatisk förmåga.
Det skulle inte förvåna mig om du redan i tidig ålder började maskera dessa förmågor, maskera för att dölja eftersom du inte förstod vad det var. Rädd att bli uppfattad som ett “freak” gömde du undan din känslighet och begåvning så att andra inte skulle kunna förlöjliga eller göra narr av dig.
I hela ditt liv har du sedan försökt att anpassa dig till de gällande reglerna. Du har kämpat med att vara stark, alert och att alltid försöka vara ute och igång utan att få det att fungera på det sätt andra får det att fungera, oftast med en känsla av att det varit något fel på dig. Men inget är fel, du är endast en av de personer som fötts med en känslig personlighet, en person med stort behov av egen tid och som vet saker utan att de berättats för dig.
För att lättare förstå följer här tre karaktäristiska egenskaper som kännetecknar en känslig personlighet:
- Känslomässigt, känsliga personligheter uppfattas ofta som tillbakadragna, blyga eller introverta men kan lika gärna vara mycket extrovert. Många kända skådespelare går ofta under benämningen HSP, de har lätt för att leva sig in i olika känslor och applicera dem i rolltolkningar
- Fysiskt, HSP´s kan ha låg tolerans för starka dofter, starkt ljus eller ljud. De tenderar att ha stor kroppsmedvetenhet och vet instinktivt när de befinner sig i en miljö som inte är bra för dem
- Socialt, introverta HSP känner sig ofta missanpassade. De njuter av sitt eget sällskap och är bekväma med att spendera tiden på egen hand. Både extroverta och introverta behöver återhämtning efter att ha umgåtts socialt.
Att leva med känslig personlighet är inte speciellt svårt, däremot är det frustrerande att gå omkring med en gnagande känsla av att inte vara som andra. Speciell hänsyn ska tas till barn som är känsliga, att säga till ett barn att sluta vara känslig är förödande. Det man är till sin natur kan man inte sluta vara, och i ett barns värld är det förenat med smärta att inte bli förstådd.
TIPS! Vila, att sova åtta timmar är viktigt eftersom kroppen annars kan bli överväldigad av intryck. Ägna gärna ett par timmar varje dag till dagdrömmeri eller någon form av meditation.
Eftersom du är en person som är högt medveten om vad som pågår omkring dig – mer än den genomsnittlige – är det bra att veta att du behöver tid att rensa och sortera information du samlar på dig.
Tänk också på att skydda din karaktär, som känslig har du ett stort och generöst hjärta som lätt kan utnyttjas och manipuleras om du inte lär dig att sätta ordentliga fysiska gränser.
För den som vill veta mer rekommenderar jag Dr. Elaine Arons bok The highly sensitive person. Dr Elaine hör själv till gruppen känsliga och har ägnat mycket tid till att forska på ämnet.
Till sist vill jag bara ge rådet att du ska bevara och ta hand om din begåvning väl. Kanske tar det lite tid att lära dig hur du fungerar, men när du gör det kommer din personlighet skänka dig många fina stunder.
Med glädje Anneli Fromell
©2010, MoveYou, Anneli Fromell
Underbart, men en smula sorgset att få en förklaring.. bara sisådär. Det stämmer så väl in på mig och jag kan bara understryka hur mycket jag känner igen mig i det här att känna av stämningar och situationer.. Jag trodde att det var min bakgrund och familjesituation som barn som format mig så här, men kanske är det faktiskt så att den känslan, eller överkänsligheten, har ett namn.
Tack!
Hej Annika,
hade ingen aning att mitt inlägg skulle väcka en sådan respons och jag kan väl sätta mig in i din känsla att få det beskrivet för sig “bara sisådär”. Det var vad jag också upplevde när jag började söka efter svar på varför jag alltid känt som jag gjort.
Precis som du härledde jag mina symptom till uppväxten, och kanske är de en kombination av båda. En kombination av att vara en känslig natur i en värld där ingen tar hänsyn till det. Men det lugn det skänkt mig att veta har hjälpt mig otroligt mycket, dessutom behöver det inte vara en belastning utan något man kan kanalisera in i ett område där det kommer till sin rätt.
Själv arbetar jag med människor som har svårt att uttrycka det de känner, men eftersom jag på grund av min känslighet har lätt att känna av känslor kan jag närma mig och hjälpa dem på ett mycket bra sätt.
Så glad att du tog dig tid att skriva en kommentar, det värmer enormt ska du veta.
Vänliga hälsningar
Anneli
Det är säkert många som känner igen sig i din text. Den gillar jag med :)) *****
Tack!
Oj………… vet inte vad jag ska skriva… var som att det var mej du skrev om…. Jag har tyvärr med tiden dragit mej mer och mer undan andra människor och tillbringar mer och mer tid ute i skog och mark och med djuren.. Min känslighet har varit till fördel i mitt tidigare yrkesliv som bestått av att arbeta med vilda djur i djurparker.. men åxå bland människorna.. men det tar så mycket kraft av mej att vara bland människor att jag drar mej mer och mer för det… I en blogg jag tidigare hade kallade jag mej just Trollgubben… så har jag kännt mej sen jag var liten.. som en annan “art”.. Ett troll med en människas yttre.. men mer hemma bland djuren och naturen… Tack!!!
Himmel, ja!
- har undrat hela mitt liv….
men…så här har det varit hela mitt liv-hade ingen aning att det fanns ett namn för det…min 13 :åriga dotter känner också igen sig…har funderat på adhd b la för vissa saker liknar-och jag har fibromyalgi som ger adhd liknande symtom…men det har liksom inte stämt…Detta är ju mitt i prick!
Hej igen Annelie!
En liten idé….Det kanske skulle vara skoj att träffa alla som känner igen sig i din artikel. Eller ha ett forum där man får träffa likasinnande’ler*
Bästa hej till dig!
Hanna
Hej Hanna,
är övertygad om att det finns utrymme för ett sådant forum. Kanske också för att hjälpa andra känna igen sig eller ventilera sådant som kommer upp. Bra idé Hanna, tar med mig den till sängen så får vi se vad natten kan göra med den. Vi håller kontakten tycker jag :)
Varm hälsning
Anneli
Låter som en jättebra idé!! :)
det tycker jag med! vart hittar man mer information om det blir av?
Ser endast kommentarerna från de senaste just nu. Gäller din fråga forum? Finns grupp på FB, https://www.facebook.com/#!/groups/HSPSverige/
Anneli
Mer info kommer via bloggen, du kan även hitta mig på: https://www.facebook.com/#!/anneli.fromell
Välkommen!
J a absolut! Gud vad stark blir vi tillsammans, och glad och stolt:-)
Hej! Jag känner också igen mig väldigt mycket i det som beskrivs i artikeln. Mycket intressant, och det har fått mig att vilja ta reda på mer i ämnet! Jag hänger på idén om att skapa ett forum eller dylikt där man kan få kontakt med likasinnade, det vore jättekul! Ha det så bra, hälsningar Malin
Hej Anneli.
Jag har precis läst din artikel efter att ha fått massage … Äntligen förstår jag lite bättre hur och vem jag är. Det vore intressant att veta om det är ärftligt HSP då även min syster är en HSP-person som jag:)
Hej Maria,
det glädjer mig att du kunde känna igen dig i det jag skrivit. Lättare då man förstår att det inte är något fel på en själv. Vet inte om det är ärftligt men kan ta reda på det.
Vänliga hälsningar
Anneli Fromell
Anneli! Verkligen en intressant artikel du skrivit. Har aldrig hört talas om detta men det är så bekant upplevt.
Tack för all din kunskap som delar med fig av.
Varma hej Inger
Tack Inger,
när jag inte förstår “varför” så brukar sökandet pågå tills svaret uppenbarar sig. Har hört om sensitivity tidigare men inte om HSP, så när jag satte mig ner och fördjupade mig ordentligt blev saker och ting rätt tydliga. Tror det är bra för oss som arbetar med människor att veta att detta är något som existerar, då kan vi vara lite försiktigare när vi ser tendenser hos individen.
Allt gott!
Anneli
heller aldrig hört talas om, mkt intressant :=)
Tack Marie, ja visst är det intressant.
Spännande, men vad är orsak och verkan?utvecklar man en känslighet kanske om familjesituationen är sådan att saker måste skyddas, el placerar sig en känslig person i en familj där den behövs?Ljud och ljuskänslighet ingår ofta i Aspergers syndrom, liksom
en förmåga att känna av andra extra bra i vissa fall, samtidigt som de kan klämma ur sig
otroligt sårande saker därför att de inte förstår, Asberger är mycket ärftligt, och känslan av att vara annorlunda kommer ofta tidigt, kram Helene
Eftersom ingen forskning finns på området i Sverige är det svårt att svara på, men kanske handlar det inte om orsak och verkan utan vanligt nedärvda egenskaper. Dr Elaine Aron uttrycker det som att personer med HSP har ett ovanligt känsligt nervsystem. Vad jag förstått handlar det om hur information processas i hjärnan. Jag kommer att återkomma med fler inlägg i ämnet, tills dess kan du läsa mer här nedan.
Hälsningar
Anneli
“People who are shy or introverted may actually process their world differently than others, leading to differences in how they respond to stimuli, according to Stony Brook researchers and collaborators in China. About twenty percent of people are born with this “highly sensitive” trait, which may also manifest itself as inhibitedness, or even neuroticism”.
“Visual images are transformed into thoughts about those images when the brain associates the images with input from other senses, as well as with emotional reactions. This requires some attention, which is often motivated by emotions and is especially critical for noticing small changes. The investigators had 16 participants compare a photograph of a visual scene with a preceding scene, and asked them to indicate with a button press whether or not the scene had changed. Scenes differed in whether the changes were obvious or subtle, and in how quickly they were presented. Sensitive persons looked at the scenes that had the subtle differences for a longer time than did non-sensitive persons, and showed significantly greater activation in brain areas involved in associating visual input with other input to the brain and with visual attention (i.e., right claustrum; left occipito-temporal; bilateral temporal, medial, and posterior parietal regions). These areas are not simply used for vision itself, but for a deeper processing of input.
Oj, hade aldrig hör om detta innan jag läste det hos dig.
Det förklarar väldigt mycket. Nu vet jag varför, vad det är som gör att jag är som jag nu är. Varför jag drog mig undan som liten, och betraktades som en udda individ. Varför jag behöver ensamtid även nu, när allt är lugnt. Och varför jag kommunicerar lätt med människor med hjärnskador och talsvårigheter och pratar med djur(de stannar och lyssnar, oftast).
Min syster är likadan. Vi kommunicerar ofta utan ord. Eller så ringer vi samtidigt.
Perfekt eftersom mitt arbete kräver hög grad av lyhördhet och jobbigt för jag reagerar negativt på det som andra ruskar av sig, inom yrket.
Tack för att du upplyste mig!
Det är verkligen intressant att så många lever med en känslig personlighet utan att veta vad det är. Tack för din kommentar, skriver ungefär ett inlägg per månaden och nästa gång kommer del 2 på Sensitive personality. Eftersom intresset är stort så kommer jag säkert utveckla ämnet vidare, föreläsningar, kurser etc är något som behövs.
Till sist vill jag bara gratulera till att du hittat den perfekta vägen där din personlighet kommer till sin rätt.
Anneli/MoveYou
Hej,
det är andra gången på kort tid jag har snubblad på uttrycket HSP. Jag har båda fötterna på jorden och det ligger inte för mig att hitta “lösningar” på mina problem i form av diagnoser. Men detta kan jag inte blunda för. Nästan alla symtom stämmer in på mig. Redan i tidiga år, ca 13 år ville jag “hoppa av karusellen”, som jag uttryckte det,och ställa mig bredvid och hämta andan. Under många år har jag sett till att få en helg då och då helt i ensamhet. Och jag njuter av att vara helt själv. Många tycker att jag är helknäpp.
Dofter har alltid betytt mycket för mig och tyvärr även lukter. Jag kan bli outhärdlig för omgivningen när jag reagerar på det minsta vad gäller andedräkt, fotsvett mm.
När jag kliver in i ett rum med människor skannar jag omedvetet in atmosfären, mot mig och bland de närvarande. Jag skulle vilja låta bli för det är inte alltid det är till min fördel. Möjligt att jag överdriver känslan för jag har inte ett bra självförtroende.
Jag undrar också, liksom någon tidigare om detta är ärftligt. Jag har en son som visar tendenser, och jag skulle så gäran vilja hjälpa honom.
Jag skulle vilja hitta mer att läsa inom detta ämne. Är det någon som har fler tips.
Hälsningar
Kattis
Hej Catharina,
tack för din utförliga kommentar i ämnet HSP.
Svaret på din fråga är ja, det är ärftligt. Det finns inte mycket information att hämta på området, den jag själv hittat och som känns seriös är Elaine Arons egenhändiga studier och forskning. Hon bygger det hon skriver och säger på egen erfarenhet, besök gärna http://www.hsperson.com/
Har en fråga till dig, skulle vilja göra något mer för alla som känner igen sig i detta. Skrev inlägget för att jag själv har levt i frustration under många år, känt mig annorlunda och utanför på grund av min personlighet. Men jag hade ingen aning om att inlägget skulle väcka så stor respons. Vad skulle du vilja veta mer om? Kan ett föredrag vara något som kan intressera? Eller ett forum där vi kan mötas och utbyta erfarenheter? Har en vän som också har ett barn precis som du som löst det på sitt speciella sätt. Maila gärna ett svar till anneli@moveyou.se så kanske vi kan göra något ordentligt av det.
Varm hälsning
Anneli Fromell
Underligt att ni alla lägger skuld på er själva för er HSP, er känslighet. Det är väl ett tecken i tiden. Jag har också alltid varit extremt känslig för i stort sett allting. För höga ljud, störande ljud, dålig lukt, avgaser, miljögifter, men även för elaka människor som mobbar utsatta. För orättvisor, kränkningar, härskartekniker, miljöbovar. Jag kunde inte förstå varför folk tyckte att det var spännande när de landade på månen och undrade då som mycket liten varför de måste upp där och förstöra och trampa ner.
Enligt mig är det alla andra som har en störning. Hur kan man gå på ett golv med stilettklackar utan att vara ute efter att provosera?
Hur kan man hänga upp sitt jaktgivär på väggen och bjuda hem mig och sedan undra varför jag reagerar negativt?
Hur kan man nonschalera människor och deras sätt att se på världen?
Visst jag är överkänslig men också överdrivet nyfiken och santidigt oerhört förvånad. Hur klan männkískan vara så extrem? Så världsföraktande? Så barnsligt självupptagen och ute efter att “vinna” över alla som inte tillhör deras närmaste inner cirkle?
Jag ser dessa tendenser varje dag och tycker att det är pinsamt övertydligt och osmakligt. och ibland riktigt skrattretande eftersom det oftast tyder på enkelspårig självupptagenhet. Men aldrig att jag täner lägga skulden på mig och hitta något “ouppfunnet” syndrom att stämpla mig själv med. Nej ryck upp dig människa. Det behövs fler som du.
Tack för en uppfriskande kommentar. Love it!
Instämmer helt o fullt! Tack.
Hej!
Jag har fått utmattningsproblem pga min extra känsliga personlighet. Jag känner så väl igen mig vad andra har skrivit här och trodde också ett tag att det berodde på min uppväxt. Efter många års försök att få svar på mina frågor och hitta en väg till ny hälsa har jag nu fått min känslighet bekräftad efter en psykiatrisk undersökning. Jag trodde själv att jag hade någon form av asperger men efter flera psykiatriska tester och samtal har jag konstaterat att det inte är fallet.
Nu ska jag försöka hitta en ny väg ut på arbetsmarknaden och göra smartare val denna gång.
Jag är mycket intresserad av ett forum där vi extra känsliga kan utbyta erfarenheter och stödja varandra samt sprida information om vår personlighet.
Varma hälsningar
Ylva
Hej Ylva,
tack för ditt svar.
Det är befriande att veta att vi är många som lever med detta, för det är lätt att känna sig ensam. Tänk all tid jag själv använt till att rikta det inåt och trott att det varit något fel på mig när det handlat om helt andra saker. Bara det är ett tungt ok att leva med.
Så mycket finns att dela om hsp, råd om hur vi hanterar känsligheten, information om vad hsp är och givetvis att byta erfarenheter med andra. Ja, jag tror precis som du att det är dags för ett forum och så snart det är möjligt tänker jag se till att ett sådant blir av.
Varm hälsning
Anneli Fromell
Hej Anneli! Och tack!
I hela mitt liv har jag sökt. Jag har sökt efter någon eller något som kan förklara varför jag är som jag är. För jag är ju inte som andra. Har alltid känt mig udda och utanför och konstig. Jag är ganska säker på att många också upplever mig så. Nu, efter 50 år, har jag hittat svaret! Jag är en HSP! Till punkt och pricka. Och som jag läste i ett annat inlägg här så känner jag ett inre lugn efter att ha insett det. Ett sorts lugn som jag aldrig tidigare har känt. Vad jag saknar nu är böcker på svenska om HSP, plus ett forum där vi HSP:are kan hålla kontakt med varandra.
Hälsningar Ewa.
Hej Eva,
är så glad för din och alla andras skull som äntligen fått en förklaring. Kände själv likadant när jag efter en tids sökande hittade fram till Elaine Arons sida.
Böcker på svenska kan bli aktuellt, i fredags pratade jag med en kontakt på ett av våra större bokförlag om Elaine´s bok och föreslog en svensk översättning. Min kontakt blev mycket glad åt det och kommer att förmedla min önskan vidare. Så håll tummarna för att de finner den intressant. Ett forum för oss HSP:are kommer bli av. Tänker planera under sommaren och återkommer så snart jag kan med ett förslag till er som visat intresse.
Sist men inte minst, tack själv för feedback.
Det är alltid lika glädjande och välkommet!
Hälsningar
Anneli
Håller tummarna på att boken kommer ut på Svenska :) kram
Det hoppas jag med.
Kram
Hej!
Undrar om det har kommit något “bud” på den svenska översättningen på Elaine Arons böcker?
Varma hälsningar Janeth
Hej,
det är en fråga som jag inte blandar mig in i. Hör efter med hennes förlag.
Anneli
Vill bara säga tack!!! Känner igen mej i detta, och det är så skönt att känna att vi är flera som har osynliga känselspröt inbyggda i pannan..!! Tack igen för att du ville dela med dej :)
Häls Jess
Du är så välkommen Jessica. Vi är många och fler av oss har sökt efter förklaringar under många år. Roligt att dela något som ligger varmt om hjärtat och som nu också fått forskningsgrund :)
Glada hälsningar
Anneli
Oh Anneli!
Jag har läst igenom allt o känner rysningarna strömma runt i kroppen…. Jag har undrat vad det är för “fel” på mig. Varför jag får kämpa så oerhört med livet, självkänslan, med mina jobb, blir helt överväldigad o paralyserad av att jobba normalt, som andra gör lätt! Klarar inte stress öht. Har hört mig själv säga så ofta: “Det här är bara för mkt.. Alldeles för mkt. Jag klarar inte mer. Jag bryter ihop.”
Och jag var ett ytterst märkligt, försiktigt o ensamt barn. Samtidigt har jag en förmåga att vagga in människor i ett sånt lugn o trygghet, få dem att öppna sig. Känna sig rätt. + Ljud o ljuskänslighet o.. faktiskt hela baletten.
Det här förklarar SÅ mycket SÅ extremt väl! Ska läsa allt jag kommer över o belysa det här ämnet. Vet många som skulle må bra av att veta detta!
Underbart Anneli. Tusen tack!
Varma kramar
Tack snälla Mathilda,
skrev inlägget efter att länge letat efter svar för egen del. Kunde inte drömma om att inlägget skulle ge så stor respons som den gett. Det är så glädjande att få vara den som hjälper människor att hitta hem. Det kommer en del två på inlägget, har samlat kraft en tid för att fortsätta, behöver rätt “feeling” för det finns mycket mer att tillägga i ämnet. Planerar även för ett forum där de som önskar kan få komma och umgås, träffa likasinnade och få mer information om sig själva. Håll utkik, det kommer mer :)
Varm hälsning
Anneli
Ville tillägga att det finns en amerikans psykiater Dr. Judith Orloff som skrivit om känsliga personer. Har bara läst boken “positiv energi”, men där beskriver hon sig själv som en mycket känslig person och hur hon hanterat det. Hon fick också som barn höra att hon var ängslig osv.
Själv en super känslig person , trodde jag som barn att det var något fel på mig och det dröjde en bit in i vuxenlivet innan det som en plötslig insikt slog mig att den delen av mig själv som jag kapslat in eftersom jag fick lära mig att det var fel, det var det som var det friska i mig. Det var jag, en känslig, medial ,intuitiv, kreativ själ med healingkrafter. I och med den insikten så vände allt för mig och jag kunde börja jobba med mig själv på ett konstruktivt sätt och likasinnade, besläktade själar kom in i mitt liv. Detta är ett tag sen och jag har begåvats med en lika känslig son, som har haft lilte annorlunda förutsättningar än jag tack vare att jag har kunnat stötta honom i det. Skolan har dock varit en katastrof, men alla svårigheter till trots eller tack vare har utvecklat honom till en mycket medveten, varm och medkännande person. Han har en insikt om människor som ligger långt över hans ålder, fyller 21 i höst.
Tack Lotten för att du delar med dig av din kunskap.
Det är ett viktigt ämne eftersom vår värld inte värderar känslighet, och hur lever man som känslig i en okänslig värld. Informationen måste ut. Idag vet man att det handlar om ett extremt känsligt nervsystem, det är därför jag tycker så mycket om Elaine´s kunskap, den är forskningsbaserad. Extra viktigt är det som du själv påpekar med barnen, de ska inte behöva lida för att de är känsliga utan lyftas fram just därför. Mer kommer i ämnet så fort jag hinner skriva.
Varm allt,
Anneli
Oj, vilken vacker text! Vi är flera som delar din otroligt berörande text på facebook. Hoppas du har möjlighet att se alla fina kommentarer där. Du får gärna add:a mig om du vill.
Kanske behöver vi en FB grupp för oss extra känsliga som nu äntligen börjat förstå vad det handlar om och vilken otrolig gåva och inte börda vi har att dela med oss av.
Så stort TACK för din fina text! Med vänliga hälsningar Monica Waltin
Tack Monica,
var inne och kikade och blev otroligt berörd. Min blogg har inte fungerat så bra därute, har fått dålig respons på mina inlägg. Trots det har jag fortsatt att skriva eftersom jag har ett behov. Tänkte att; Nåja, jag skriver väl för min egen skull då. Vilket visade sig vara rätt. En FB grupp för känslighet är en bra idé, har haft funderingar på det men velat vänta och lansera den samtidigt som forumet. Men nu har ni alla fått igång mig ordentligt, och tusen tack för det. Ibland krävs bara lite yttre stimulans för att jag ska “ticka” vidare. Lägger gärna till dig, vänner får man aldrig för många av.
Varmt allt
Anneli
Väldigt intressant måste jag säga. Själv går jag med kronisk värk, och har hereditet för bipolär sjukdom, plus att jag haft en del traumatiska upplevelser. Men alla symptom som jag upplever – ett nervsystem överbelastat till ett fibromyalgitillstånd – kollapser efter framförallt stress som gjort mig manisk – oförmågan att skydda mig själv – alla dessa kan juh förklaras med denna “natur/diagnos”.
Vet du om någon forskat kring om folk med denna känslighet feldiagnosticeras, typ utbrändhet, bipolaritet? Har det något samband med överbelastat nervsystem med fysiska symptom i form av smärta?
Jag var inåtvänd som liten, för att sedan skifta till extremt utåtvänd personlighet. Men trots mitt översociala drag har jag fortfarande stort behov av att vara själv, att vandra i naturen, att varva ned. Har hittat lite mer balans efter jag börjat meditera, träna yoga etc. Anser mig ha medial förmåga, drömmer sanndrömmar, kan förutse händelser genom att analysera allt som hänt, lägger tarotkort. Har en enorm analytisk förmåga (överanalyserar :P) kombinerat med en känslighet som gör att jag hanterar djur och människor på ett intuitivt sätt. Som om jag fått superpower både på den logisk/analytiska sidan och den känslomässiga/intuativa…är det någon mer som känner igen sig i det?
Så mycket frågor, mer djupdykning och ett forum låter som en utmärkt idé. =) Lev väl!
Tack för din kommentar.
Nej, jag tror tyvärr inte man kommit så långt att man satt känslighet i samband med utbrändhet eller bipolaritet. Däremot kan spridning om känslighet leda till att det blir så i framtiden. Själv tror jag med säkerhet att mycket kan härledas till personligheten, inte bara utbrändhet utan också olika slags beroende och självdestruktivt leverne. Att leva som känslig är svårt när man inte förstår, och att dämpa det med stimulantia är ett bra sätt att hantera det på. Nu gäller informationsspridning, ev kan boken bli översatt till svenska och jag vill hitta en öppen psykolog som kan styrka ev driva egen forskning. Först då är vi i hamn.
Du har löst din känslighet bra som jag ser det. Att kanalisera i den i ett lämpligt område är det bästa man kan göra.
Hör av mig när det blir aktuellt för en forumträff, ska jobba på för det.
Anneli
Tänk om jag fått veta att det förekom innan, då kanske jag hade lärt mig de positiva sätten att kanalisera allt. För visst har jag varit självdestruktiv, och kan fortfarande få en släng av sånt beteende.
Därför är det så viktigt det du gör, tack för det! =)
Tack Hanna,
hoppas du är glad över kunskapen trots att den kanske inkom lite sent.
Tänker fortsätta bidra med information i ämnet, vi är många som behöver mer.
Varm hälsning
Anneli
Pingback: Pikachu » Att leva med känslig personlighet | Brandingspirit’s Blog
Det finns bara en anledning till att jag gör det jag gör, och det är den du beskriver i din blogg. Någonstans har jag alltid vetat att det finns individer därute som kan dra fördel av allt jag upplevt och gått igenom, men först nu börjar livet visa vilka det gäller. Tusen tack för att du skrev om mitt inlägg, hoppas många fler kan finna lättnad i att veta. Du är alltid välkommen om du vill ventilera eller bara lasta av det du går omkring och bär på.
Anneli
Hej!
Tack för en bra precisering på ett vanligt “problem”. Det ska inte behöva vara skamligt att vara känslig så det är bra att detta sprids, tex på facebook!
Suzanne
Hej Suzanne,
varför ska vi som är känsliga behöva skämmas? Att vara känslig är en fördel på många sätt. T ex är vi i arbetssammanhang perfekta rådgivare eftersom vi snabbt kan uppfatta människors bakomliggande motiv. Kan tänka mig att fler av oss i framtiden kan fungera som vägledare vid rekrytering av personal. Känslighet är missförstått, det är dags att belysa fördelarna.
Anneli
Det verkar som om många “HSP” smått tycker synd om sig själva för det. Vilket är lite synd. Sen kan jag ha fel, det är bara den känslan jag får av vad jag läser samt de människor jag stöter på som verkar vara känsliga.
Vill även tillägga att jag är en känslig person och tidigare skulle varit en stereotyp “HSP”. Och då tyckte jag delvis synd om mig själv för att jag inte var extrovert och skyllde på nåt helt irrationellt. Men numera tror jag att alla människor har förmåga att vara både extroverta och introverta, det gäller bara att ta första steget ifall man är blyg, sen löser resten sig.
Kan inte svara för andra, bara för mig själv och frustration och förvirring är det som förekommit mest. Har alltid värderat min personlighet högt, som barn undrade jag vad som var fel med andra istället för att rikta det mot mig själv, nu som vuxen ler jag åt det eftersom mognaden gjort förståelsen större.
För mig finns ingen stereotyp känslighet, alla är unika på sitt eget sätt. Man kan som du skriver vara både och, den som läst Elaine Arons bok grundligt vet att skalan varierar. Hantera är ordet, hantera vardag och hantera sin känslighet. Lära sig vara mer utåtvänd om man är inåtvänd och tvärtom givetvis. Blyg är ett ord som inte hör ihop med känslighet, det är något som tidigare använts för att det inte fanns någon annan förklaring. Nu vet man bättre tack och lov.
Jag har många gånger upptäckt att jag väldigt snabbt kan snappa upp om en människa mår dåligt. Det har hänt Så många gånger att jag bara har lagt handen på någons axel och den personen har börjat storgråta och berätta om det som tynger dom Jag har inga som helst problem med det dock. Jag känner bara att “tur att man är känslig för sånt så man kan hjälpa”.
Mitt sätt att klara av att vara vänners “slasktratt” ibland är meditation. Jag kryper upp i soffan, drar in benen under mig… Kramar om en kudde, lutar huvudet bakåt, blundar, andas riktigt djupt och bara känner hur kroppen efter en stund slappnar av.
Kara Anneli! Jag vill tacka dig av hela mitt hjarta for att du har delat med dig av dina kunskaper! Tararna bara borjade rinna nar jag laste vad du skrivit! Antligen!! Jag har alltid fatt hora att jag ar extra kanslig, maste sluta upp med att vara sa, tycker manga. Jag laser manniskors ansikten, behover bara lyssna nagra meningar pa en manniska, sa vet jag hur personen ar. Ser allt, registrerar allt, ser detajer ….blir sa trott i alla sinnena ibland….nu forstar jag varfor! Tack kara du!!!!!
Ditte,
tack för din kommentar på inlägget. Du ska absolut inte sluta upp att vara känslig, det är din rätt att vara den du är. Ämnet måste upp till ytan, för vem har bestämt att vi måste vara på ett visst sätt? Det är inte dig det är fel på, inte är det fel på någon annan heller. Glad att du nu förstår, vila Ditte, vila. Att du registrerar som du skriver är en del av personligheten, men det innebär inte att du behöver göra något åt det. Lägg in pauser så blir det lättare.
Med glädje
Anneli
Hej!
Ja du är det mig du skrivit om? :) tala om att jag känner igen mig, jag har alltid fått höra av mina föräldrar att jag varit sååååååå (sen har dom tittat konstigt på mig) känslig…tala om att man har känt sig annorlunda. Det jag har inom mig hur ska jag få ut det om jag alltid fått en konstig känsla när jag visat mitt riktiga jag…..men kände verkligen JAG duger som jag är måste verklige börja tro på mig själv och visa vad jag har inom mig….jobbar mycket med händerna för att få ut den här sidan i mig men känenr att den finns andra vägar oxå. Jag är inte annorlunda :) jag har bara ett annat sätt som jag tar in världen på. Naturen för mig är verkligen som ETT med mig, kan verkligen älska med ett träd genom att titta på det och njuta….naturen är ett med oss.
Im home now mom :)
Kram på er alla
Jag satt och grät samtidigt av både lättnad uppgivenhet och frustration över att förstå varför jag är jag. Men om man nu skulle ha adhd på detta måste det bli kaos? Vet inte om jag har det. Jag är väldigt aggressiv och hastig. Går ibland till attack innan jag förstått vad personen vill ha sagt. Det har nog med barndomen att göra, detta ständiga försvar mot min mor tyvärr.
Så barndom + hsp + eventuellt adhd = kaos. Vill jag ens leva då?!
En viktig fråga, ingår det något i kännedomen om hsp behovet att ständig FÖRKLARA sig och UPPREPA sig för den andra ska FÖRSTÅ?!
Jag skulle också vilja träffa er andra. Finns det ingen medicin mera en att lära sig leva med det måste vi se och upptäcka tillsammans. Lära sig, ge och ta och byta erfarenheter. Skriver ut min mailadress: motherofmychild@hotmail.com
Helena
Helena,
att upprepa sig och förklara handlar mindre om känslighet och mer om ditt förflutna. Det finns mer information till den som önskar och ja, det finns stor anledning att leva trots det. Ser inte HSP som en diagnos, mer som ett personlighets drag, inget att arbeta med alltså utan mer förstå. Jag tror ett forum vore bra för dig, träffa andra i samma situation. Men det blir inte en “arbetsplats” eller tillfälle att terapeuta saker, om det är ett behovet som föreligger finns professionell hjälp att få. Låt det du läst sjunka in en stund, ta en paus och andas. Här behöver du inte försvara någonting, visst är det en lättnad i sig.
Varm hälsning
Anneli
Det verkar som en beskrivning hur ett naturbarn är, precis så som är naturligt att vara men som av vår kultur suddas ut under de första sju åren. En del av oss behåller dessa drag genom hela livet men får det extra jobbigt då, eftersom normer inte tillåter oss att vara oss själva.
Tack Tiwazji,
din iakttagelse kunde inte var mer överensstämmande. Få är de som ser det på det viset. Min tanke var att nästa inlägg skulle heta just då; Är du ett naturbarn? Vill du vara delaktig i det så hör gärna av dig, min mejl adress är anneli@moveyou.se.
Anneli
Hej.
Kan inte förstå att det finns så många som känner och mår som jag. Trodde att jag var ensam med att må så här, En tung sten ramlade ner :)
Har alltid känt mig som en utomjording och har så svårt att anpassas in i samhället pga. av att jag inte förstår hur det ska fungera!
Skogen är min påfyllnadsplats. Ibland har jag lust att skrika ut “Låt mig vara i fred” åt allt o alla. Det finns en djup trötthet att försöka hänga med i detta samhället :(
Tack Anneli för att du har belyst detta <3
Massor av kramar till er alla överkänsliga.
Va stolt för den du är :D
Marie
Hej Marie,
visst är det fantastiskt. Det har singlat in svar då och då sedan jag skrev inlägget, men nu har det fullständigt exploderat. 840 visningar denna vecka och det är bara tisdag. Igenkännande och tillhörighet är viktigt, det är många som har ett problem eller liknande bildar föreningar och forum. Det finns ett värde i att träffa eller höra om likasinnade. Så glad att du inte längre är ensam, 20% av befolkningen är känsliga. Jag tänker fortsätta mitt arbete, det här har gett blodad tand :)
Anneli
Pingback: HSP « oxoenblogg
Detta var fantastiskt intressant att läsa! Jag fann inlägget genom en vän som delade det på Facebook.
Jag känner igen mig i så mycket av det, och även min dotter, som bara är just fyllda fyra år men som jag står oerhört nära. Hon känns (hittills) ännu mer uttalat sådan som du beskriver. Ända sen hon var några månader gammal utforskade hon andra människor med blicken, tittade så länge på dem, en i sänder, att många blev nervösa. Hon är en betraktare och allteftersom hennes språk nu utvecklas kan hon lägga så många kloka ord till sina iakttagelser. Det är häftigt, även om jag ofta önskat henne “tuffare” och mer framåt — och mindre drama queen, för hennes egen skull. Men det är otroligt spännande att läsa om detta, stort tack.
Jag gick ett tag till en indisk kvinna som hjälpte mig att rena mina chakran, och hon berättade så mycket om mig för mig som var så ögonöppnande att få höra. Bl a berättade hon om min dotter, utan att innan veta det minsta om henne, och kallade henne för ett “indigo child” och sa att hon var den nya tidens barn. Verkar höra samman med detta, eller?
Hej
Hajade till när du beskrev din dotter. Så beskrev min mor mig. Jag gjorde precis samma sak väldigt tidigt. Var väl nog inte ens året. Barnvakter vart nervösa av mitt “stirrande”. Fast jag satt på golvet så kände de som om jag såg ner på de. Betraktade alla i min närhet länge o väl. Nu i vuxen ålder “scannar” jag av många i ett svep.
Hej Anneli !
Glad att jag läste detta :)
Känner igen mig i allt det du skrivit.
Bara veta man inte är ensam om detta gör det lättare att leva =)
ps: Tar på mig solglasögonen trots jag är inomhus ;)
Tack för att du dela med dig.
Mvh//
Robban
Tack Robban,
ja visst är det lättare när man vet att det finns andra. Blir ett stöd även om man inte träffar dem personligen.
Glada hälsningar
Anneli
Hej! :)
Men åh, tack snälla för detta inlägg. Jag blev verkligen berörd och känner igen mig så otroligt väl! För ett tag sedan ville jag försöka förklara för en vän att jag ibland känner mig “konstig”, “annorlunda”, fastän andra kanske inte uppfattar mig så. Men när jag skulle försöka förklara vidare på vilket SÄTT jag känner så, så gick det liksom inte. Men det är just det, att jag har sådant stort behov av att vara ensam, samtidigt som jag längtar efter/gillar att vara social (men ibland orkar jag bara inte). Jag har svårt att planera saker eftersom jag inte vet hur jag känner mig just den dagen. Kommer på mig själv med att försöka mota bort känslan, men då blir det bara “värre”. Oroar mig lätt för saker och ting. Är otroligt intuitiv, men ibland blir jag samtidigt”rädd” för det jag känner på mig och får för mig att det är gamla rädslor, istället för att lyssna på själva magkänslan. (Svårt att veta vad som är vad?!). Har mycket lätt för att få kontakt med barn och djur, men i vissa “vuxna” sammanhang kan jag må rätt dåligt och känna mig riktigt obekväm – och sedan kan det ta dagar innan jag återhämtat mig.
Ja, det finns hur mycket som helst att skriva, men jag avslutar här och hoppas innerligt att ett forum på till exempel facebook blir aktuellt!!
Tack snälla!
Kram och all kärlek från mig! <3
Hej Linolina,
det är en stor förmån att få vara den som läser och modererar alla kommentarer. Blir berörd varje gång.
Tänk vad många det finns därute som lever med liknande känslor och upplevelser, det känns nästan som att vi är en stor familj, en helt egen “stam” som inte vill något annat än hitta våra likar. Min vision växer sakta men säkert fram. Under lång tid har jag skrivit utan respons, men nu äntligen har den kommit och med den också motivationen att fortsätta.
Klart vi ska ha ett forum både på FB och i verkligheten.
Tack för att du tog dig tid att kommentera, det stärker både mig och alla andra som ser bloggen och läser den.
Varmt allt,
Anneli
Ett spontant, varmt tack till dig för texten. Igenkänningsfaktorn är sannerligen hög. Har hela mitt vuxna liv jobbat hårt på att försöka lägga locket på min känslighet, för att äntligen duga och passa in. Resultatet är inte helt lyckat. Inser nu att det är dessa genuina drag i min personlighet jag måste erkänna för mig själv och bejaka för att komma vidare då det känns som om jag helt kört fast i livet. Tack för att du öppnade mina ögon.
Tack själv för din kommentar.
Att dölja och arbeta bort är som du skriver ingen framgångsrik metod, de brukar tvärtom ge det motsatta. Det blir som att kapsla in något som inte ska kapslas in, dig själv. Bättre då att erkänna personligheten, se den som en gåva och lära sig leva som den du är. Det är en fantastisk tillgång.
Varm hälsning
Anneli
Hej Anneli,
Jag känner igen mig i det du skriver och det är en stor lättnad för mig att genom din text förstå min typ av personlighet bättre och framför allt att veta att jag inte är ensam. Får jag fråga om du har något tips på vad en person med HSP ska tänka på i arbetslivet. Själv känner jag att jag aldrig riktigt kan vara mig själv i dagens samhälle. Det, som jag upplever det, höga tempot i arbetslivet passar inte min personlighet, jag blir lätt stressad och blockerad och har svårt att försöka hänga med. Alla intryck gör mig övermättad och initiativlös. Den största delen av vårt liv jobbar vi människor för att försörja oss och det känns så sorgligt att det för min del ska dränera mig på kraft så mycket att jag bara längtar efter att bli pensionär så att jag kan få leva livet mer i min egen takt. Nu när jag är ledig längre så här på sommaren och kan vara mer ute i naturen känner jag att jag är närmre mig själv, det är så härligt att bara få vara, det gör mig så enormt kreativ och jag njuter så av att få använda alla mina sinnen.
Tack för din text. Kram.
Hej Kristina,
visst finns saker som underlättar i arbetslivet. Jag tänkte återkomma om det i nästa inlägg om känslig personlighet. Det finns också saker som arbetsgivaren kan tänka på, tror inte det är många som vet om hur det förhåller sig och de kan gagnas av att få mer information i ämnet. Om du kan, lägg in pauser i arbetet. Gå ifrån en stund, finns inga andra utrymmen, lås in dig på toaletten och andas om så bara för en minut eller två. Det finns fler saker du kan göra, håll utkik efter nästa inlägg så ska du få fler tips. Fram tills dess, njuta av sommaren så mycket du bara kan.
Varm hälsning
Anneli
Tycker som alla andra att det var väldigt intressant läsning. Jag misstänker att jag också kan beskrivas som en sån person även om jag inte känner igen mig i exakt allt. Jag har bara en fråga utifrån något som gjorde mig förvirrad i texten: Mycket extrovert och lugn, kan det gå ihop?
Tack för din kommentar.
Det beror kanske på vad man läser in i ordet extrovert. För mig är fullt möjligt att vara både lugn och utåtriktad på samma gång. Extrovert i detta sammanhang betyder social, medan introvert innebär det motsatta. En HSP personlighet kan alltså vara både och. Hoppas förklaringen skingrar din förvirring.
Varm hälsning
Anneli
Jag känner igen mig väldigt väl i just det här ang. arbetslivet. Jag möter väldigt mycket människor i mitt arbete och behöver alltid “återhämta” mig efter arbetsveckan genom att ha mycket egentid och “komma ikapp” själsligt. Jag blir också blockerad vid stress och har svårt att sortera alla intryck, frågor från kollegor, krav… Ända sen jag var barn har jag fått höra att jag är långsam, men det beror väl iofs på vad man jämför med. ;) Jag gillar att ta saker och ting i min egen takt! Och det är därför det är så intressant att läsa om HSP, och verkligen känna igen sig! Som litet barn var jag dock inte blyg eller särskilt känslig, utan snarare väldigt framåt och kavat. Den här ökade känsligheten, och förmåga att läsa av omgivningen kom snarare mer och mer fr o m tioårsåldern. Tack för en intressant artikel!
Jag har HSP. I love it. :-)
Har dock aldrig känt mig konstig, udda, utanför eller som ett freak.
Sen att andra tyckt och tycker jag är udda, konstig och ett freak bryr jag mig inte så mycket om, typ inget alls… Enda jag blir fundersam över är när nära vänner kallar mig för Alien, och det gör det med djup kärlek och glädje. Andra som är bra på att känna in energier menar alltid att min energistruktur inte känns som människor känns… :D
Älskar att vara som jag är, men, det har jag inte alltid gjort. Tagit mig låååååååång tid att reda ut the ins and outs of my existence. Fördelen med att utforska ens eget inre och yttre är att man kan råka upptäcka livets beskaffenhet, eller ja, kärnan av det som är. Your mind will go completely crazy när du inser vad du är…, or not. ;)
Finns en hel del saker man kan göra för att balansera upp sitt system så man kan hantera sina förmågor bättre.
Dansa är något som hjälper mig känna in min kropp och framförallt vara mer i min kropp. Tantra är något annat som hjälpt mig otroligt mycket.
Tack för din text.
Oj! Hade ingen aning om att det fanns ett namn för hur jag är.
Detta träffar mej rakt i hjärtat (och lite smärtsamt i mellangärdet) och du beskriver mej från början till slut. Stort tack för att du skrivit detta!
Dette var veldig bra jeg fikk kjennskap til. Kjenner meg igjen! Vil gjerne være med i en gruppe ev. finne venner som “sliter” med det samme.
Brukar beskriva det som, att det är som att ha hundratals fler “antenner” på huvudet, än andra …
Vilket kan kan vara både postitivt och negativt.
Oj! Googlade på “känslig” och hamnade här.
Det är ju jag. Det är ju såhär jag är och viktigast av allt, såhär min son är. Min lille fine son som jag liksom försökt pusha och tvinga ut för att han inte ska bli som jag :-(
Nu ska jag läsa igenom alla kommentarer.
Tack!
Hej,
glad att ditt googlande tog dig hit. Inlägget om känslig personlighet har fått många kommentarer, hoppas det ger dig glädje att läsa dem alla. Som mest gav inlägget 1200 visningar på en vecka, det visar vilket stort behov som finns därute och hur många det finns därute som lever med sin känslighet skyddad.
Här får du bekräftelse på att du inte är ensam. Hoppas det kan hjälpa dig en smula.
Varm hälsning
Anneli
Hej!
TACK!!! Äntligen förstår jag varför jag alltid tjatar om att jag vill till min skog, vara med djur, om tid för att bara vara… Det är ju livsviktigt för mig för att inte drunkna i alla intryck… Finns ingen gång jag mår så bra som efter att ha umgåtts med naturens skönhet…. Jag liksom uppenbarligen många andra trodde att dessa karaktärsdrag hade med uppväxten att göra och troligtvis är det nog en kombination av arb och miljö… Tänker inte grotta ned mig i detta känner jag… Många av mina vänner förstår inte hur jag kan vara nöjd med att göra ingenting och bara sitta och “tomglo” ut över det vackra havet… Min man förstår det inte heller… Men detta inlägg har gett mig ett fantastiskt redskap att kunna förklara hur jag fungerar för honom och mig själv… Jag jobbar i dagsläget med rehabilitering av msk med neurologiska diagnoser och får ofta kommentarer av mina pat att du såg mig verkligen och förstår hur jag tänker… Du fick mig att vilja bli bättre… Att jag är otroligt lyhörd etc. Jag ser denna personlighet främst som en tillgång men har nu fått en mycket större förståelse för vikten av att jag hittar tid för återhämtning… Det är jag dig evigt tacksam för… Jag förstår nu varför min yoga är livsviktig för mig… TACK!!! Stor kram till dig från mig!!! Keep on going girl!!! Ps. Skulle jättegärna vara med i någon form av nätverk för att utbyta erfarenheter… Ds.
Tack Anna-Lena för din fina beskrivning.
Tror många här kan känna igen sig i det du skriver, behovet av natur och stillhet är mer än ett måste för den känslige. Blir för mycket intryck annars och kropp och sinne invaderas.
Fler inlägg om känslighet kommer, och på ett annat sätt. Har velat göra mer av detta länge men tiden har inte räckt till. 2012 blir dock annorlunda.
Detta är jag till 100 %. Känns jätteskönt att få en typ av “diagnos”. Det har aldrig funnits någon i mitt liv som förstått mig och jag har för många gånger känt mig som ett “freak”. Ändå har jag nästan alltid varit den jag är och visat mina känslor och sagt till om jag behöver vara ensam osv. Det har varit jobbigt, väldigt jobbigt. Men nu på senare tid har jag fått bättre självförtroende, förstår mig själv bättre och kan hantera olika situationer och människor bättre. Jag mediterar och tränar yoga, vilket hjälper mycket.
En annan grej som kändes jätteskönt med denna artikel och allas inlägg är – JAG ÄR INTE ENSAM! Tack så jättemycket och kärlek till er alla!!! ^^ <3
Hej,
Det här var en tudelad känsla som jag plötsligt fick. Blir inte klok på om jag gillar den.
Känner igen mig massor av det som beskrivs i denna “tråd”.
Jag har sedan liten alltid fått höra att jag är FÖR känslig och har alltid trott att det har varit fel på mig som människa eller att jag har formats av min trasiga barndom. Som barn var jag både blyg, rädd och ändå framåt på något vis, men vågade inte hela vägen. Eftersom jag hade 3 yngre syskon och missbrukande föräldrar, så tog jag på mig ansvaret att få vissa saker funktionsmässiga redan som 7 åring. På 60/70 talet så lämnades ofta barnen vind för våg. Under min tonårsperiod så förstod jag ingenting när tjejer närmade sig eller om min kompisar hånade mig för att jag var så “jävla” känslig. Upplevde mig bara så fruktansvärt missanpassad. Ville oftast gömma mig. Med åren så utvecklade jag en sorts “klassens clown” syndrom och i arbetslivet blev jag en arbetsmyra med höga resultat som följd. Dock var jag aldrig bekväm med situationerna att fortfarande vara missförstådd. Jag har gått in i “väggen” 2 gånger och låst in mig utan någon som helst social fallskärm, förutom mina barn.
Människor uppfattar mig som väldigt känslig, extrovert och intellektuell. ibland kanske rent av spirituell.
Mina kolleger säger att jag är en extremt duktig människokännare, men det är bara signaler och kroppspråk för mig.
Jag skulle kunna berätta extremt mycket här, men kan inte skriva en bok på din sida :).
Skulle så gärna vilja veta mer om detta och om det är i den här kategorin av människor som jag tillhör?
I´ll be back !
// M
Jag känner igen mig jätte mkt o att läsa detta kändes som en sten lyftes fr mina axlar.
Jag har inte vetat att de fanns en förklaring till min “personlighet” som andra ofta uppfattar mig som blyg o tyst o jag har sj kommit på att folk uppfattar mig så o att jag ofta har svårt att sätta finger på vad jag exakt menar el känner o de e då lätt att andra bestämmer åt mig eller tolkar o tillslut orkar jag inte gå in o ändra utan bara håller med,men de lämnar en fruktansvärd känsla i kroppen av oförståddhet.
Denna text ska jag spara o läsa o jag ska visa den för mina närmsta så dom kan förstå mig. Jag e just nu inne i en deprission o att inte bli förstådd o att människor “ändrar” de jag eg säger är en bidragande faktor.
Tusen tack!!!!
Varsågod!
är glad att texten hjälpte dig och det kommer mera. Jag har beslutat att berätta om mitt liv och med det kan det komma mer om känslighet som kan gynna andra. Jag förstår dig, väldigt väl dessutom.
Anneli
För en tid sedan hördes jag talas om denna personlighet, speciellt känslig; det var oerhört befriande för mig, som äntligen förstår mycket av det som varit av svårigheter hela mitt liv! Känner väl igen de olika kännetecknen på en så kallad speciellt känslig person. Redan som barn var jag speciellt känslig, är uppväxt i en prästfamilj med tre syskon; jag var dålig med illamående och kräkningar, när ingen annan i familjen var det, jag tyckte om att gå ut i skogen för att få vara för mig själv, mm mm. Även i vuxen ålder har jag haft upplevelser, som jag inte förstått och ända in i pensionsåldern – jag är nu 66 år kan jag drabbas av denna speciella känslighet med mina närmaste; senast när jag var med min man hos vår dotter och lille son tog jag väldigt illa vid mig av att de, som jag uppfattade det, “gaddade ihop” sig mot mig,det var ingen stor sak, men jag blev ledsen och kände mig väldigt utanför; Ja jag har mängder av sådana här händelser, och det är som sagt befriande att få en förklaring till varför jag reagerat som jag gjort och att veta att jag är en fullständigt normal människa!!! Jag hoppas att detta blir ännu mer uppmärksammat och att det kan komma någon bok på svenska om det.
Elisabeth
Tack Elisabeth, det hoppas jag med.
Varm hälsning till dig från mig.
Anneli
Wooow, är det därför jag är som jag är…vilken befrielse att få svar efter så många år av funderingar inom mej över vad som är “fel”. Känner en tår bränna till bakom ögonlocket
av tacksamhet för att ha hittat svaret, för som det stämmer in på mej.
Visst är det underbart. Det är inget fel på dig, du har en stor fördel gentemot andra. Problemet är att man i vår kultur lyfter fram det starka och djärva och sätter likhetstecken mellan känslig och svag. Jag vet inte jag men känslig är stark för mig. Hoppas du håller med :)
Anneli
Jag kännner också igen mig. Jag tror absolut att jag föddes med det men att min barndom sen gjorde det extra svårt. Jag blev mobbad både hemma och i skolan på grund av att jag var känslig men hade också fina vänner då många upplevde att de kunde prata om allt med mig. Jag var också tvungen att skydda mig mot mycket i min barndom vilket har gjort att jag alltid är lite spänd och på min vakt. Jag har fått diagnosen generaliserat ångestsyndrom och har också fått utmattningssymtom såsom många andra skriver att de har (jag har jobbat mkt med barn, på restaurang med mera och där finns det ju massor av intryck, var alltid helt slut på kvällarna). Nu har jag mkt bättre sysselsättningar som är konstnärliga och meningsfulla men är fortfarande trött och sover massor samt får social “fobi” ofta :)
Det gör ont i hjärtat att läsa din kommentar, men jag vet att många “känsliga” drabbas hårt under uppväxten och att en del av dem på grund av det söker sig till en destruktiv livsstil. Olika sorters missbruka är inte helt ovanligt tyvärr.
Att sova och ha behov av mycket vila är inget ovanligt. Själv drar jag mig medvetet undan och spenderar mycket av min lediga tid på egen hand. Det fungerar, men det gäller att hitta en bra rytm.
Anneli
Känner igen mig mycket i det du beskriver, Hanna. Tack för att du belyst detta.
Kram
Cecilia
http://livochlycka.wordpress.com/2011/12/10/hud/
Så här kan det kännas, för lite hud och för mycket känslor.
Kul och tydligt.
Hva med synestesi? (At man kobler f.eks. tall og bokstaver til farger – S er gul, E er rød…) Er det vanlig hos HSP- personer?
Hej Ingeborg,
Jag är både HSP och synestet, finns säkert många fler!
Undrar hur många HSP som har fyrtaligt färgseende? Dvs vanligt färgseende + orange.
Tack !
Tack för denna tydliga och fina text. Jag har funderat mycket över dessa egenheter hos mig själv sedan min ena son fick diagnosen asperger. Jag har sett många likheter, men olikheter också och nu har jag kanske fått ett svar. Finns det en koppling mellan HSP och Aspergers syndrom?
Hej,
känslighet är ett karaktärsdrag. Om det finns kopplingar mellan Asperger och känslighet vet jag inte men jag tror inte det. Du är inne på autismspektrat och hög känslighet har inte så mycket med hjärnan att göra som det har med nervsystemet.
Jag tänker på känslighet mer som begåvning, precis som det finns de som är gjorda för att leda andra finns det personer som tar in information och förändringar i närmiljön mycket snabbt.
Anneli
Jag har också personer i min nära släkt där man misstänkt Asperger men som vid diagnos inte fått den diagnosen. Så visst finns det likheter i beteenden som att dra sig undan, överkänslig för ljud och ljus mm. Har själv diagnosen Bipolär Hypomani 2 där det också finns likheter, eller kanske en förklaring till att man reagerar som man gör om man är väldigt överkänslig. Nu när jag läst detta känner jag att HSP kan vara en troligare orsak, både när det gäller mig och släktingar.
tack <3
Jösses va jag känner igen mig! Trodde att jag hade någon form av ADHD eftersom jag är extremt ljud- och ljuskänslig och ojämn i mina prestationer. Jag har en hög arbetskapacitet och älskar att undervisa och hjälpa andra men sen blir jag helt färdig efter ett tag. Och jag orkade inte med allt socialt liv på dansställen mer än max 2 timmar sen behövde jag vara ifred för det blev för mycket. Så skönt att läsa detta och jag ska genast visa det för min yngste son också. Ingen tvekan om att han är likadan. Nu vet jag varför jag har svårt att vara regelbunden och hellre är intensiv ett par dagar och sen får vara ifred i ett par dagar.
Glad att du fått insikt via texten.
Vila mellan varven så blir det bättre.
Anneli
Hej Anneli!
Mycket intressant!
Har själv fått diagnosen Bipolär hypomani 2, vilket nog kan stämma och har likheter med HSP tycker jag. Eller i varje fall att det kan leda till att man blir bipolär kanske.
I vilket fall tycker jag att HSP mer beskriver mitt “grundproblem” sen jag var liten där jag tidigare under livet drabbats av andra psykiska problem som tex. Panikångest då mina känslor åkte begrochdalbana när jag vistades bland mycket folk. Blev senare av med det problemet när jag insåg att det inte var mina egna känslor jag kände. Idag kan jag kontrollera det men kan ändå tycka att det är jobbigt att “veta” saker om andra i omgivningen, liksom att se “mönster” processer om vad som är på väg att ske eller sker som inte andra kan se. Har också ett väl utvecklat bildseende och “ljudseende” och är också i perioder överkänslig för ljus och ljud.
Tack för en intressant läsning. Känner igen min son otroligt mycket i detta, men även mig själv. Jag har fått strida mycket under åren för min sons känslighet och andras o-förstående. Tack för att du satte ett ord och förklaring på symtomen. Vill gärna lära mig mer.
Tack Helena,
mer kommer framöver så håll utkik.
Anneli
Tack Anneli för din text. Jag känner igen mig mycket i det du beskriver. Har alltid varit “känslig” och sett samband och detaljer etc hela mitt liv. Skulle hellre säga att jag är medveten om vad som pågår runt om mig än känslig. 2002 gick jag in vägen, sedan fick jag en MS diagnos och kort därefter en bilolycka och fick en whiplashskada med kronisk värk. Livet rasade samman gång på gång. En period som har varit bitvis väldigt tuff och inget jag vill vara utan. Jag har också försökt att passa in och aldrig lyckats… När jag kom i kontakt med något som heter Access Conscoiusness (www.accessconsciousness.se) för snart tre år sedan fick jag äntligen en massa verktyg för att hantera vardagen och mitt liv. En av de stora insikterna är just att mycket av det jag upplever inte är mitt och att jag kan släppa det enkelt idag med verktygen. Även ngt som heter Bars och de olika kroppsprocesserna har hjälpt mig mycket. Framförallt för att slappna av, självläka, släppa saker i kroppen och hämta kraft. Detta var också det som gjorde att jag bröt min sjukskrivning efter 7 år. Idag mår kroppen mycket bättre, har mer energi, jag känner mig gladare. Jag tar inga mediciner för min MS och den förändrar sig inte. Ej heller smärtstillande. Det är verkligen helt fantastiskt. Idag jobbar jag med dessa verktygen och ser hur mycket som förändras hos människor och fortsätter förändras hos mig. Framförallt är jag mer MIG oavsett om jag passar in eller ej. Så Skööönt. Det tar så mycket energi att inte vara jag och passa in. Undrar hur världen skulle se ut om fler var de fantastiska människor de redan är men inte visar för att passa in…
/Mikael
Hej Mikael,
i dina sista rader ligger både hemligheten och problemställningen, att gå ut med den man är och känna sig stolt över det. Många visar sig inte som de är eftersom de är rädda för att inte passa in. Mitt inlägg om skam som tyvärr inte blivit lika uppmärksammat som detta handlar om precis just det. Ingen vill bli utesluten och därav undviker många att vara det de är, istället blir det till en inre konflikt när man gömmer sig bakom något annat.
För mig är det inte att skriva om känsligheten som är det viktiga, det är kärnan bakom dina sista rader som jag vill åt. Tusen tack för dina rader, glad att du hittat “hem”.
Anneli
Hej Annelie
Precis som du skriver handlar det mycket om rädslan att bli utanför eller att inte duga. Det som har blivit så tydligt för mig är att jag inte har varit beredd att ta emot dömandena från andra. Jag har köpt in på eller gjort det till sant att det är så, numera är det oftast bara “intressant” att han/hon säger/tycker det. Har också insett att min värdering om att något som kommer från ngn annan är dåligt så då vill jag inte uppleva för det är för intensivt. Samtidigt som jag inte vill känna det och sätter upp murar så stänger jag ner mig själv och det jobbiga blir oftast än mer intensivt. Vill inte göra det längre när jag istället öppnar upp och tar emot energin så försvinner det… Precis tvärt emot vad jag trodde tidigare. Vi lever i en tvärtom värld på många sätt ;-)
Mikael
Hej, tack för artikeln som berättar en hel del om vem jag är, det är skönt att veta att det är ingen fel på mig men reagerat väldigt starkt vid negativa energier och andra människors närvaro och deras tankar och känslor. Har stort behov av avskildhet och meditation. Har intuitiv förmåga, är kreativ och för öppen ibland, vilket är lätt att utnyttjas och missbedöma mig som person.Har inte lätt att glömma oförrätter, vilket är en nackdel, för jag tar i för hårt.
Inspirerande skrivet, insiktsfullt, igenkännande!
Tack!!
Pingback: The highly sensitive person « Drömmar och ambitioner
hej, det vore kul med en studiecirkel i ämnet HSP, om några fler HSPare är intresserade kanske vi kan starta en cirkel till våren?
Bra idé. Starta upp en cirkel och se vad som kommer ur det.
Lycka till!
Anneli
Intressant, men konstigt vet inte hur jag ska tolka detta!!! Jag var blyg och tillbakadragen när jag var barn och i tonåren. Men var samtidigt aktiv och fysisk -sprang, klättrade i berg och var en pojkflicka. Jag iaktar alltid andra människor. ..som om jag kan se in i dem, nästan som jag skulle vara ett medium eller kan läsa deras tankar. Som att det är bilder som sänds även mina hundar… Men tycker inte det är något mystiskt eller övernaturligt med. Utan anser att jag kan se små saker som andra inte ser. Vet direkt var jag har människor blir aldrig överaskad av andras svek vet i princip hur de tänkt och kan förstå vad som driver den människan till att vara som han eller hon är.. Empatisk…. Det är nästan som känslorna var i mig som gränsen mellanmin kropp och andra tonade in i varann. Om jag känner oro så måste jag titta mig om för att iakta om jag speglar någon annas oro.. eller om det är min egen oro. Men jag är inte så bra på att visa mitt medkännande för jag är en klumpig människa obetänksam och direkt. Har just nu som medelålders fått diagnos adhd och kan vara väldigt direkt och burdus vilket skrämmer folk…Jag blir stressad bland andra människor och behöver vara hemma och vila mig från alla människorrs krav på mig!!!!!! Är aktiv och pratig men kan trots all stress ha det där lyhörda seendet – min mor har det också. Vi har ofta undrat vad det är… också undrat över hur man kan veta så mycket om andra. Det är jobbigt att det så fort någon är dolt så är det som som argvindarna viner runt mitt huvud jästan som örfilar. Jag känner människor attityd och avsmak men också hjärtlighet. men blir jobbigt i nuet som vuxen har jag lärt mig förstå att personen bara tycker illa om mig en stund- just nu eller är bara misstänksam. Jag har svårt att värja mig från allt de säger utan ord. Detta gör att jag inte klarar av att hålla föredrag och annat- jag blir handikappad av känsligheten då jag använder den till att kritisera mig själv. Bäst är det när jag mediterar mycket och struntar i mig själv och mitt ego. Då ser jag till de andra människors samspel och kan också uppleva att deras attityder bara är korta tillrop i nuet. Dåhar jag lättare att koncentrera mig på de djupare och viktiga känslorna de som ligger under nuets respons och svar känslor..
tack för ditt inlägg…
det ska bli intressant att få veta mer om detta …
vänligen Sue
Tack så mycket!!! Hela mitt liv har jag fått höra att jag är allldeles för känslig, såsom det vore något stort ‘fel’ med, eller på mig.
Ett stort tack! Nu àntligen har jag fàtt svar. Jag har/àr HSP
“….som vet saker utan att de berättats för dig.” Fàr ofta hòra, “varfòr beràttar jag egentligen, du vet ju redan”…verkar som mànniskor omkring har fòrstàtt detta, men jag vill inte anses som mer vetande, sà har viftat bort det. Information bara faller ner pà ett sàtt som jag inte kunnat ens fòrklara. Fòrstàr mànniskor, saker och kopplingar fort. Orkar inte lyssna pà debatter t.ex.
Att ha egen tid och vara nàra naturen. Stàmmer helt! Kan vara sjàlv en hel helg. Mànga tycker det àr konstigt.
Kan àven kànna av saker som ska ske, att en person àr pàvàg, t.ex. hur resultater blir i fòrvàg av en handling etc…
Dock har jag insett att jag haft denna gàva, som jag ser det. Màrkte av det pà min mamma mycket tidigt. Tack vare denna gàva har jag alltid haft ett stort fòrspràng àn andra, haft nytta av det pà arbetet bl.a. anstàllningar dà vissa jag anstàllt inte ens behòvt intervjuas utan blivit anstàllda pà plats fòr jag sàg deras energi redan nàr de kom in. Och de àr de bàsta medarbetarna jag haft.
Jag fàr ofta snabba resultat i arbete tack var fòrmàgan att kunna ta in information pà ett annat sàtt. Sàllar ut mànniksor ur mitt liv regelbundet, som du skrev “att skydda sig pga stort hjàrta”. Jag har faktiskt ibland kànt mig som en idiot dà jag upptàckt falska mànniksor i mitt liv. Men nu stàdar jag ut dem. Detta fick jag làra via en annan bok om energitjuvar. Enda boken om sjàlvhjàlp jag làst.
Dàremot de negativa sidorna àr att jag ofta kan tycka att andra mànniksor àr lite korkade eller blinda som inte ser det tydliga budskapet. Jag har inte heller tàlamod med mànniskor som ska ha en làngre dialog och har svàrt att fòrstà smà problem.
Sàger ofta “men se runtomkring dig sà fàr du svar”. Nu fòrstàr jag varfòr mànga inte fòrstàr vad jag menar.
Nu har jag àntligen en fòrklaring till allt! TACK!
Hej
Det var intressant och informativ artikel. Skönt att veta att det finns ett namn. Är så in i bomben trött på att hitta på ursäkter för att inte följa med ut på en öl efter jobbet, ett stora tillställningar med mycket folk och ljud. Har börjat använda mig av att jag tar in för mycket ljud och har svårt att sortera bort dem. Nu kan jag säga vad det handlar om, rakt ut.
Kommer att delge fler personer detta, som jag tror kan ha samma symptom.
Det stämmer ju delvis så någon lögn är det inte :)
Säg som det är, här finns inget att skämmas över. Du är känslig, var stolt över det. Många skulle nog önska att de var som dig men vågar inte. Fortsätt sprida budskapet, du kan alltid hänvisa till detta inlägg så kan de som inte tror dig få läsa alla underbara kommentarer.
Inlägget har över 7000 visningar under den gångna veckan, det är sannerligen ett tecken på att VI är många.
Anneli
Hej och fint att läsa din artikel. Ska genast skaffa boken. Ser även i mina barn drag av vad du beskriver och hoppas innerligt att de får en större förståelse för sin särart än hur det var när jag själv växte upp. Just återhämtningen ser jag hos min son. HAn måste hem och starta om efter en skoldag eller efter att ha varit ute med kamrater.
JAg har försökt skapa ett hem som är oerhört tryggt och är restriktiv med vad som händer här, just för att det ska få vara en återhämtningsplats. För oss och för andra som behöver det. Visste inte att det fanns en beteckning på oss. Det känns bra och också lite snopet. Vi ska kunna skydda oss och få användning av våra tentakler istället för att ägna livet åt att hålla det för oss själva, Förståelse finns knappt, vi blir istället ett hot. När det i stället kunde vara till hjälp. Om det finns en ärftlig faktor i detta vet jag inte, men en syster och min bror har också dessa drag. Den andra systern verkar ha blivit helt utan och uppträder förfärligt illa och känslokallt.
Fint om du hittat ett uttryck och även inkomstkälla!
Allt gott
Elise
Underbart, äntligen en förklaring. Det är aldrig försent att upptäcka sig själv. Tack för denna underbara förklaring, den öppnar helt nya dörrar och möjligheter i mitt liv. Det här ska jag med glädje ta till mig av. Jag vill länka till dig i min block och hoppas att det är ok för dig att jag “lånar” in detta i min blogg.
Tack än en gång, mitt hjärta blev varmt.
Kram Linda
Det är helt o.k Linda, glad att inlägget hjälpte till.
Mitt syfte är att sprida informationen, inte att lägga beslag på den. Mer om känslighet kommer, jobbar för högtryck.
Anneli
Känner också starkt igen mig; denna känslighet som i tonåren bara var ett hinder, då ville jag “bara vara som alla andra”. Blir alltid väldigt trött av all information, alla stimuli, och jag har också varit utbränd. Får höra att “man inte ska känna efter så mycket”.
Har äntligen insett att jag måste skapa ett liv som passar mig, och inte hela tiden själv försöka passa in i något som inte faller sig naturligt för mig. Naturen, yoga och meditation, mycket sömn och vila, mycket ensamhet mellan varven, inte jobba för mycket är saker som är nödvändiga för att jag ska fungera. För tillfället även antidepressiv medicin, även om jag verkligen försökt att klara mig utan.
Skulle så gärna vilja hitta ett sätt att leva där denna känslighet bara kunde få vara en underbar tillgång.
Ett forum där man kunde träffa andra och utbyta erfarenheter skulle vara mycket välkommet. Tack för alla inlägg. Kram till er alla.
Ann-Mari
Det är en tillgång redan nu, du kan berätta om det för andra och därigenom bli en resurs i ditt eget liv. Det är en bra start som kan leda till mera.
Forum står på prioriteringslistan. Planering av retreat för våren 2013 med Jaquline Strickland som har lång erfarenhet av dessa frågor. Mer kommer snart.
Anneli
Hej Anneli
Jag har en vän att tacka på FB för att jag hamnade här hos dig och fick läsa detta. Hm, mycket intressant och det klingar i hela min kropp ner på cellnivå vilket betyder att jag känner igen detta väldigt väl. Jag har alltid känt mig utanför och missförstådd, speciellt under min uppväxt och skolgång. Jag har alltid värdesatt egentid och jag älskar att umgås med mig själv. Att vara social är inte alltid så enkelt för mig och ibland väljer jag bort stora folksamlingar eller så ser jag till att skydda mig ordentligt innan så att jag orkar med.
Nu har jag redskap att skydda mig då jag för ca 12 år sedan hittade den andliga vägen, min egen resa mot min mitt. Det har hjälpt mig oerhört och fått mig att förstå mycket. Men dina ord fick mig nu att se ännu mer :) Mina tankar och känslor snurrar runt just nu, jag fick verkligen något att reflektera över.
Tack
Eva
Tack! På pricken!
Det här var som att få svar på den sista pusselbiten till att förstå mig själv. Det du skriver skulle kunna vara skrivet direkt ur mitt liv. Jag är diagnoserad Bipolär typ 2 sen 8 år tillbaka. Men insjuknade i tonåren. Har dessutom social fobi och mycket ångest. Allt som är skrivet om barnet med HSP är en exakt beskrivning av mig och även som vuxen. Precis varenda grej.
Det kreativa har följt mig som en röd tråd genom hela livet.
Jag kommer skriva om detta i min blogg för att föra det vidare. Jag tycker det är viktigt att informera andra om psykisk ohälsa för att ta död på gamla fördomar.
Viktigt för mig själv och andra med samma problem. Att inte gömma sin diagnos av rädsla för att känna sig utanför och dömd.
Tack! Nu är mitt livspussel komplett.
Känns underbart för mig att inlägget hjälte till med sista pusselbiten. Verkar som att texten hjälper till med mer än bara känslighet, kul!
Hur vetenskapligt bevisat är detta?
Dr Elaine Aron har forskat på det i över tio år, men här i Sverige finns ingen vetenskapligt gjort på området.
Artiklar och resultat av hennes forskning går att hämta på hennes hemsida, http://www.hsperson.com
Anneli
Pingback: Lindas Blogg » Blog Archive » Lördag
Jag kan knappt beskriva hur denna texten påverkar mig. Visste inte att det fanns ens ett namn för hur det är att vara så här. Stämmer till 100% på mig, kanske jag nu kan börja förstå att jag inte är ensam…
Tack!
Tack för en bra artikel känner igen mig i mycket. Känner mig utanför och ensam för jämna
även i grupper ,med vänner stora församlingar har jag ofta den känslan av ensamhet tomhet inombords
Tack, äntligen har jag fått ord till något jag misstänkt i många, många år
hej!
min dotter har skickat länken och det tackar jag henne för. jag vill även tacka dig för att du har gjort det synligt utåt! jag har varit medveten om att jag är en just sådan person i många år och sen några år tillbaka har jag vågat stå för mig, jag hörde i ett gräll “för du är så kännslig…” och då blev det supertydligt för mig vad personen som sa det tyckte. samtidigt blev det supertydligt vad jag tyckte och kände, så jag svarade “att vara känslig är inte att vara fel! det är bara att vara annorlunda! och ska mina känslor/åsikter/personlighet värderas som mindre värda bara för att jag är annorlunda?” sedan dess har jag faktiskt sett min känslighet som en resurs och jag älskar den. för just den gör mig till just mig!
kram
Hanna
Många förstår inte vad känslighet är, vilket är anledningen till att jag skriver. Känslig är inte lika med att “ta åt sig”, vara svag eller något annat. Känslig är att vara snabb på att uppfatta små förändringar och information i omgivningen, den som säger annorlunda har inte förstått hela bilden.
Nästa gång kan du upplysa om vad känslighet är och kanske bidra till att ännu en person får insikt.
Anneli
kände igen mig så otroligt mycket. direkt jag kommer in i ett rum läser jag av känslostämningarna. jag känner när något inte är rätt. direkt. jag kan utifrån en blick tolka vad någon tänker om mig och jag blir på min vakt direkt. jag har alltid trott att jag inbillar mig men det kanske gäller att lita mer på mig själv. vissa vänner har jag ont i magen innan jag träffar, jag känner att jag blir pratad om bakom min rygg, att de genuint inte gillar mig. sociala situationer har jag svårt för när jag inte är säker på alla i sällskapet. när folk diskuterar sitter jag tyst för jag tolkar alla reaktioner på det jag säger in i den minsta detalj. vågar aldrig säga vad jag tycker ifall någon skulle tycka annorlunda, det har gått så långt att jag knappt vet vad jag tycker längre för jag anpassar mig till den jag är meds åsikter. dock älskar jag att gå ut på klubbar, jag tror det är mindre press, jag behöver inte bry mig om vad folk tycker för alla är anonyma. så när jag går ut kan jag bli helt vild och folk upplever mig som extremt social och sprallig. vilket jag egentligen inte är och folk får fel uppfattning om mig. folk som känner mig säger att jag har ett alter ego som kommer fram när jag går ut som är helt komplett galen. har insett nu att jag behöver vara ensam mycket för att vila från alla intryck, tolkningar och analyser. tycker det är jobbigt att umgås i grupp och gäng så jag försöker undvika det mer och mer. har kämpat emot så mycket och försökt anpassa mig och kämpa emot men sitter jag där och är nervös och mår dåligt och är helt slut efter.är så rädd att jag aldrig någonsin kommer att leva i en relation eftersom jag övertolkar allt hela tiden? väldigt skönt att det finns likasinnade.
så spännande måste jag säga. Jag både känner igen mig och inte. Känner att jag måste läsa på mer om detta. man har frågat mig om jag tror att jag har någon sk.diagnos. syftande på Ashberger och ADHD. Jag brukar svara att jag säkert har nån diagnos som man inte lyckats separera från de andra och därför inte kunnat ge ett eget namn. Vem vet ur detta kanske kommer fler.
Varför är det så viktigt att alltid ha en diagnos på allt?
Det har jag funderat mycket på… För det är ju precis lika lätt att tolka något “fel”/annorlunda och hamna i en diagnos felaktigt.
Människor som fått en diagnos har dessutom en tendens att stanna i den…Sen använda den som ursäkt för sitt beteende.
Varför kan vi inte bara se till varandra som olika varelser… som har olika beteenden.
Vi kan säkerligen diagnostisera alla i Sverige med något, men till vilken nytta?
Märkligt. Jag har alltid haft en förmåga att förstå andra, både djur som människa. Språk har jag förstått utan att förstå språket, men har ändå kunnat berätta precis vad som sagts. Människor har undrat hur jag visste det, inte en aning, har mitt svar blivit. Fast jag har vetat, men aldrig kunnat förklara. Jag har sett andra som lite dumma, smått korkade för att de inte förstår vad som pågår runt dem. Aldrig dåligt självförtroende, men det är nog en kanalisering. Särkilt djur, dessa varelse en del verkar tro är autonoma robotar, utan känslor och egna tankar, men ack så fel de har. Djur talar till oss, men det krävs lite av för att kunna lyssna till dem, att vara alert på deras nyck.
Spännande, jag hade ingen aning det fanns en bokstavskombination, än mindre andra människor som känner igen sig i, eller är beredda att kalla sig högsensitiva. Det finns säkert mycket inom ämnet som bara väntar på att utforskas, spännande tider vi lever i! På alla sätt och vis.
Mian skriver:
Tack så oerhört mycket Anneli o alla andra. Jag känner inte igen mig i precis allt, men i mycket. Jag har fått diagnosen utmattningsdepression, Bipolär (o extra känslig personlighet), men det är först nu när jag läser alla era inlägg som jag börjar känna mig hemma. Jag har också osynliga ofrivilliga känselspröt i pannan, men det finns gånger då dem leder till lyckliga möten också. Jag orkar inte skriva mer just nu, men ber att få återkomma. Jag skall nu fortsätta att läsa inläggen
som kommer nedan. All kärlek till er alla o jag vill nog också hänga med om jag får.
Att jag har varit annorlunda har jag vetat om hela livet. Har nog mer trott att det har varit någon form av halvmedial gåva eller så. Eller hur kan det komma sig att jag vet saker utan att folk sagt det till mig eller att jag så ofta vet vad de tänker att säga eller göra så att jag kan förekomma dem?
Jag har även förmågan att känna av gamla känslor på vissa platser. Alltså flera hundra år gamla sorger…
Efter att ha blivit bränd i vänskapsrelationer är jag numera ännu mera introvert och mer eller mindre livrädd för att släppa någon inpå mina egna verkliga känslor. Jag försökte att ge av mitt eget inre, men fick ingen respons utan senare bara hårda ord att jag inte stått på mig tillräckligt när jag påpekat att personer kört över mig fullständigt när jag har velat visa mig själv.
Och självklart är jag en väldigt bra skådespelare och spelar perfekt fast jag många gånger sitter hemma och gråter och undrar vad det är för fel på mig.
Jag är väldigt bra på att ställa upp och hjälpa andra, att slåss för andra som blivit orättvist behandlade och av någon anledning så är jag en sådan person som andra mer än gärna lättar sina hjärtan för osv. men när det kommer till mig själv så lägger jag mig platt ned och låter mig bli överkörd och sedan blir jag besviken över att de som kört över mig inte sett mig.
Saknar helt förmågan att säga ifrån för min egen skull och eftersom jag kan läsa andra människor som öppna böcker och se deras behov så undrar jag varför ingen någonsin läser eller ser mig och mina behov. Varför ska jag behöva skrika ut det när de inte behöver det?
Skönt att veta att det finns gott om människor som är som jag!
Oj!! Vad du skrev känns som om det var jag helt och hållet, Har sååå många som bara öppnar sig för mig så till den grad att jag känner mig som en terapeut! Har alltid trott att det var min mor, som var en dubbelmeningarnas anmoder, var den som fick mig att tolka kroppsspråket mer än vad folk sa, men det kanske inte alls är så! Precis som du har jag ställt upp och hjälpt så många andra, men när jag själv behövt hjälp har jag nästan uteslutande fått gå till proffs inom området eller bara kännt mig överkörd så som du beskriver…
Till viss del är jag också lite bränd i vänskapsrelationer för jag kan gå blåögt in i något och hoppas att allt ska gå bra och ge alldeles för mycket av mig själv bara för att sedan se ‘blickar’ ‘miner’ och annat kropsspråk som gör att jag tolkar deras vänskap till något helt annat! Den sista tolkningen är ofta sann också även om det kan hända att jag ‘stänger ner bekantskaper’ på felaktiga grunder som att personen ifråga kanske haft egna problem. För mitt eget bästa och som ett skydd mot att må dåligt så har jag dock kännt mig tvungen att sluta umgås med en del vänner även om jag också på den allra sista tiden istället börjat fråga vänner rakt ut om vi har något otalt. Detta sista har hjälpt mig och fått upp självförtroendet en bit – bara att faktiskt ifrågasätta andras beteende gör att de själva blir medvetna om hur de tolkats!
Till slut – Tack Anneli för att du startat upp denna diskussion och jag tror att om jag har råd skule jag gärna följa med på retreat med likasinnade!
Kram på er!
Jätteintressant!!!!Jag har alltid undrat varför jag känner av en sinnesstämning så lätt och avläser mycket, får väldigt mycket information genom närvaro. Empatin bara flödar. Behöver verkligen egentid för att häma mig.
Vad är det här som jag beskriver nedan?
I går skulle vi följa min väninna till tåget, men hon missade det tilltänkta då jag mådde dåligt av någon konstig yrsel el dyl som jag bara känt av när jag var gravid o låg på förlossningen. Något sorts tryck eller dyl i huvudet. Hur som så gick jag till slut med, hade ont i rygg o frös. Jag lämnade mitt sällskap o satte mig i hytten tillsammans med en massa barn o sade att tant behöver sitta här (snart 49 år). Jag frågade vart dem skulle o dem skulle till Hagsätra (Från Nynäs Gård där vi tillfälligt bor p g a en vattenskada hemma på vischan). Då måste ni väl även åka tunnelbana sade jag, men dem skulle ta bussen från Älvsjö. Då kom deras mamma o sade att dem bodde i Ormkärr o då sade jag att min svärmor bor där på O..g nr XX. Då sade mamman att hon bodde mittemot. Jag sade att min svärmor har Alzheimers o då sade hon att det nog var hon som hjälpt svärmor senaste gången hon villat bort sig. Hur vet du att det var senaste frågade jag. Hon berättade i detalj om händelsen o jag kramade spontant om henne o hon var glad att polisen hade hittat igen henne igen, då denna vänlig dam var tvungen att lämna henne för att åka i tid till Arlanda. Jag har fler händelser som jag inte kommer i håg i detalj, men att någon ringt som man precis tänkt på eller tvärt om har ju t ex hänt. Detta får räcka för i dag. Tack alla underbara.
Hej!
Oj detta var mitt i prick en beskrivning av mig!!!
Det var underbart att läsa denna beskrivning av min personlighet<3
Tusen tack<3
Kram
Catrine
Hittade länken till detta och dig på Facebook, via en vän.
Underbart, nu vet jag varför jag är som jag är! Äntligen!
Här är en seire artiklar på engelska som är välskrivna: http://denmarkguy.hubpages.com/hub/hsp
Hejsan. Mkt intressant och får mig mer nyfiken på detta ämne då jag som så många andra känner igen sig;) Jobbar också med personer som behöver min lyhördhet och sensivitet där kommer min känslighet väl till pass.. Fantastiskt fint att få läsa detta…// kramar
Vill först, som många andra här, tacka för inlägget om HSP. Fick länken hit postad i min egen hemsida (http://www.tettemerio.se) och vid en första genomläsning kände jag att “Japp, stämmer på mig till punkt och pricka – utom det här med att betraktas som introvert och blyg”. Vid närmare eftertanke kom jag på att jooo, även det stämmer, för precis så betraktades jag tills jag fyllde 12 år och då istället (genom en upprepning av traumatiska uppväxthändelser) blev mer utåtriktad och snudd på aggressiv(utanpå i alla fall…).
Någon annan kommenterade här om detta med “orsak och verkan” och det är väl också lite min egen tanke. Jag HAR från starten i livet upplevt så mycket skadande för “programmeringen” i utvecklandet till människa och har väl därför nästan alltid kopplat mina “symptom” och “konstigheter” till dessa upplevelser. Men kanske skulle jag varit såhär ändå? Vem vet? Har även gått i otaliga former av terapier sedan 14-årsålder, utan att för den skull bli nämnvärt mindre ångestfylld så igen – kanske beror mycket av mina plågor på att jag helt enkelt är en extra sensitiv personlighet som pressar mig hårdare än jag egentligen förmår?!
Känner även igen mig i flertalet kommentarsinlägg här.
Tex. i: Simons (7 januari, 2012 kl. 01:13)
och: Annickas (7 januari, 2012 kl. 01:20)
Min första diagnos fick jag som 27-åring (hade då alltså redan haft kontakt med terapeuter i 13 års tid!) och den löd:
“Posttraumatisk panikångestsyndrom”.
Det posttraumatiska har numera tagits bort och nu lyder min diagnos:
Panikångest, GAD, och Depression.
Det sistnämnda ser jag som ett resultat av en nu 37-årig erfarenhet av ångest i sig. (Är 47 idag) Klart man blir deprimmerad när man lever med handikappande ångest (och andra tillhörande vidrigheter) år ut och år in sedan barndomen!
Jisses vad jag skriver – sorry, hehe. Egentligen ville jag ju bara säga tack och att jag känner igen mig mycket i HSP. Om någon startar ett forum av något slag i ämnet, så ingår jag gärna! :-)
Pingback: HSP | poppoesi
Hej!
Jag är HSP och sångerska, blev så glad när jag hittade sidan här och vill dela med mig en sång till alla känsliga!
Har haft jättestor hjälp av Elaine Arons bok och försökt sprida den till alla känsliga, men nu verkar insikten om att 20% av oss är känsliga äntligen fått vingar, wiii! Tack Anneli och alla som delar.
Men vem vill INTE vara känslig!?
Motsatsen är ju att vara okänslig och vem vill vara det? Jag tror att här finns tolkningsmöjligheter för den som vill, och 90 procent skulle nog säga att de var kännsliga. De flesta kan också säga att de känner sig ensamma eller utanför emellanåt. Vi letar ju alltid efter orsaker eller förklaringar. Men när man hittat något som passar gäller det att förhålla sig till det, att hitta nån slags strategi. Riskrn
Som jag skulle säga innan, risken är att man inte ser vad man kan förändra eller inte. Man kan tex. skylla på sin känslighet och isolera sig fast man i själva verket utvecklat en fobi för människor på grund av sin isolation. Men , jovisst…jag kan också känna igen mig, men har väl alltid vetat att jag är lite extra känslig. Imtressant att någon satt ett namn på det, om det nu behövs? Själv hade jag gissat på ocd. Jag tror ändå inte det gör så stor skillnad. Jag tror inte heller på fler grupp bildningar utan mer samverkan rent generellt i samhället. Att vi konstaterar att människor är olika helt enkelt! 100 procent av varje individs förmåga.
Det stora grejen med det hela är att göra människor uppmärksamma. Risken finns alltid, men så finns det också många som vill veta hur de ska göra för att bli bättre, synligare etc.
Det här är endast ett kort inlägg. Vill man veta mera kan man läsa vidare på Elaines sida. Tänk att förr kallades känsligheten för neurotisk, när man tänker på det måste jag säga att vi kommit långt.
Anneli
Ännu en gång, känslig personlighet är precis som när vissa personer föds med till exempel ett konstnärligt anlag. Konstigare än så är det inte. Med känslig avser förmågan att snabbt kunna upptäcka förändringar och information i omgivningen.
Dr Elaine Aron har forskat på känslighet i över tio år. Hon är själv en känslig person, eller det man förr kallade nervös eller neurotisk. Ingen forskning är gjord i Sverige, men det finns massor av vetenskapliga artiklar att hämta från hennes hemsida, http://www.hsperson.com
Anneli
Ja, precis. Jag vill lyfta fram den intuitiva förmågan. En del av magkänslan är kanske omedveten snabbanalys av situationen. Vad man än kallar det och hur man än definierar det så finns förmågan där och den har räddat mig många gånger. Det har också hänt att jag tydligt hört den inre rösten varna mig men att jag rationaliserat bort den. Jag kom en gång hem från Kina och sökte tillfälligt boende i Malmö över sommaren. Såg en annons, ringde och bokade in visit. När dörren till lägenheten öppnades hörde/kände jag NEJ, NEJ, NEJ inom mig, men vi började prata och det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Jag rationaliserade situationen och “tog” rummet. Två dagar senare var jag tvungen att flytta därifrån då jag verkligen vantrivdes. Detta minne använder jag nu för att låta bli att ignorera intuitionen.
Vi har en fantastisk gåva att vårda. En inre guide.
Det upplever jag också … jag känner en varning eller nej nej … och om inte gör som rösten säger, så blir det inte alls bra. Det är en gåva, det har du alldeles rätt i.
Hur byter jag ut bilden? Färgen är det inget fel på, men jag blir snurrig av den.
Ska finnas på vänster sida på menyn, kika på utseende eller profil.
Hittar ej. :-( Ingen brådska, men jag vet inte ens om jag loggat in…???
Ah, om du inte har ett konto på wordpress så går det inte. Först måste du välja att logga in dig. Antar att wordpress väljer avatar slumpmässigt. Sorry!
Jag bytte nyss och det jag gjorde var att trycka på Gravatar, ett stort G på höger sida. Där kunde jag ladda upp en bild från mina bilder :) Om du är inne på din adminsida?
Det fungerar alldeles utmärkt Mian. Välkommen!!!
Hej!
Hittade länken via en vän på facebook idag och har läst igenom inläggen ovan och säger bara: wow vad jag känner igen mig i mycket! Är en ganska utåtriktad person men har idag panikångest och periodvis depressioner vilket gör att jag drag mig gärna undan och trivs bäst hemma. Är jag nån gång iväg, vilket naturligtvis är svårt att undvika, så tar det ibland timmar innan jag varvat ner. Börjar nu förstå att det inte är nå fel på mig utan det är så jag än helt enkelt :) Meditation hjälper mig mycket, det är väldigt rogivande <3
Varma kramar
Monika
” Är jag nån gång iväg, vilket naturligtvis är svårt att undvika, så tar det ibland timmar innan jag varvat ner.”
Precis så är det för mig med. Jag kan sätta mig i soffan med en kopp kaffe och bara sitta där nästan hur länge som helst.
Hej!
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag är en känslig person, jag har alltid nära till tårar, jag har alltid en känsla av att folk tittar konstigt på mig… Jag ser ofta små detaljer men kanske inte hela bilden.
Jag är egentligen en social människa men för att inte bli “ut tittad” som jag känner det så är jag oftast hemma, trots att jag har ett behov att mycket folk runtomkring mig. När jag har haft Mycket folk runt mig en längre tid så kan jag känna att “Näe, nu vill jag va helt själv en hel vecka”.
Jag vet inte om detta har med en känslig personlighet att göra så men… I ett förhållande så är jag alltid extremt rädd för att bli lämnad och när det händer så bryter jag ihop och jag tror alltid att det är Mitt fel.
Hej Anneli…
Jag är en dansk kvinna,men forsöker skriva på svenska språket…Hoppas du förstår ! Jag är så glad för att läsa din sida for nu vet jag att jag inte är ensom i värden om att känne så här. Jag trodde dett var stor fell på mig…Jag har inte förut mödt nogon andre mennesker som har dett precis som jag…
Jag vil också önska dig ett gott nytår her,och tack :-)
Kram Janne
Från djupet av min känsliga själ, tack. Dina ord ger mig acceptans. Själ acceptans. Har sedan många år skrivit vackra dikter som på något sätt velat publicera men ej riktigt velat andra skulle tro jag är för “nere” “deprimerad” “svart” för då skulle jag missuppfattas för det är inte riktigt så. Utan det är känslor känslor känslig…
Har tom blivit sk EQ-terapeut, som grundar sig på Resan metoden av Brandon Bays där jag jobbar med… Just det! Känslor! Genom att skala av lager för lager och återupptäcka cellminnen kan man ta ett steg närmare sig själv. Den man egentligen är. I ens innersta essens. Innan programmeringarna och överenskommelserna tog över. Jag bör starta en blogg. Å ut med min känslighet! Ja! Hjärtligt mångfaldigt tack underbara själ. Soliga hälsningar, Daniela
Är cellminne numera en accepterat som teori? Jag vet att jag läste för många år sedan om det men har sedan dess inte sett mycket, varken i tidskrifter eller annat vetenskapligt accepterat medium. Berätta gärna mer eller peka mig någonstans där det finns mer att läsa om ämnet.
Många kan känna igen sig och bli lättade, så det är bra. Spännande läsning! Skönt att få en beskrivning på precis vem man är och inte undra längre. Finns då möjligheter att utveckla de sidorna istället för att gömma dem. Men jag har hört samma symptom eller egenskaper eller känslighet, om man vill, när man lider av posttraumatisk stress syndrom, vet du hur det är med det?
HSP är snarare högkognitiva än dess motsvarighet AS. Du blandar päron och morötter till en salig soppa. Om AS är icke-kognitiva är HSP snarare över-kognitiva. Det handlar om att analysera och gå på djupet med saker och ting snarare än att inte förstå social koder. Jag har gjort flera tester, både för autism och AS, men har bara fått ett par poäng, och är alltså så långt ifrån dessa som det går att komma. De likheter som finns är i så fall att intryck kan bli för starka, men en HSP kan hantera det, det kan inte en AS, inte på ett “normalt” sätt i alla fall. Jag har jobbar med båda grupperna (AS och Autism) och känner väl till beteende och livsstil.
“som ser detaljer fortare och enklare”
Ja, jo, jag tackar ja… Jag kan komma in i ett stökigt rum. Jag kanske inte lägger märke till stöket i sig men däremot så kan jag anmärka på att tex tapeterna håller på släppa i hörnen.
Hmm… Mina föräldrar höll på göra om i hallen och pappa tapetserade. Jag anmärkte på att en tapet hängde Lite snett varav pappa undrar om jag inte ser att det är stökigt och om jag inte kan hjälpa till att städa upp utan att haka upp mig på detaljer. “Jodå” sa jag “men det är tapet remsan jag hakar upp mig på”.
Sedan barnsben har jag varit väldigt rädd för att avslöja mig, så att säga. Där jag växte upp i småland var att prata om känslor tabu, då var man ju snudd på galen och kunde hamna på det omtalade singsing. Med det nya mediet, internet har det bara vällt fram personliga berättelser och att människor utelämnar sig själva. Även TV fylls ju av sådana program. Det är ju bra för människor kan då spegla sig i varandra och förstå varandra och sig själva bättre. Kanske att det hjälper till att öppna upp oss och att evolutionen av mänskligheten går fortare. Kanske att HSP människor har kommit längre och är på väg mot nya höjder i vår evolution. Om allas empati förstärks kan människor till slut inte delta i krig tex. Men jag är fortfarande från den äldre generationen som inte finner det helt lätt att dela med sig av sig själv.
Hej!
Detta var en AHA-upplevelse. Jag passar in som handen i handsken. Bara det att jag inte har lärt eller föstått att det finns en grupp som har denna egneskap/talang/färdighet…..och jag för min del har hittills tyckt det är extremt jobbigt. Folk i min omgivning har märkt att jag är känslig och utnyttjar detta till att ständigt “hoppa på mej”, när dom märken att jag reagerar så tycker dom att dom lyckats. Oftast blir jag ledsen, men reagerar ofta med ilska, samtidigt som de flesta uppfattar mej som mycket glad, döljer väl min ilska och sorg i att spela glad. Jag drar mej tillbaka och kan sedan grunna på detta i många dar. Nu ska jag försöka tänka på det du tagit fram ur ovissheten och kanske kommer jag att omvärdera och reagera annorlunda på situationer hädanefter.
Tack
/ meggan
Mmm… Jag kan också haka upp mig på saker någon sagt till mig medan andra tycker att “släpp det och gå vidare bara”.
Pingback: En pusselbit | Post DBT
Jag känner in mig själv till 100 % i beskrivningen och texten men jag har fått diagnosen ADHD för ca 3 år sedan (Är 26 nu) innebär detta att jag kanske inte har ADHD eller är jag HSP och har ADHD. Kan man ha detta samtidigt eller har dom bara samma “symptom” ? Vad är egentligen skillnaden mellan ADHD och HSP ?
Det har blivit något fel här, vet inte varför så många blandar in ADHD och Asperger i detta. Det har inget att göra med varandra. Känsliga har ett extremt känsligt nervsystem som man förr i tiden kallade neurotiskt.
Högt känsliga personer plockar snabbt in information och förändringar från omgivningen via sina sinnen. Det är att lägga märke till små detaljer, som t ex känslostämningar, förmågan att avslöja manipulation snabbt, att sätta ord på samt veta att något ska hända innan det sker. Vi plockar på oss massor av information och intryck som gör oss extremt trötta och därför behöver vi vila mycket mellan varven.
HSP är även känsliga för ljud, ljus och har ofta känslig hy. Även kroppen kan vara känslig och speciellt magen, kaffe är inte att rekommendera för de flesta. Andra typer av matkänslighet förekommer också oftare än hos andra.
Ett överkänsligt system kan man kalla det med vanliga ord.
Hoppas du fått svar på frågan.
Varm hälsning
Anneli
Anneli,
Nu på denna kommentar så går min hjärna igång… Kan det vara så att efter som vi har så känsligt nervsystem så är vi mer känsliga för det paranormala med?
Kan det vara så att man blandar in olika diagnoser, som ADHD, Aspberger för att det inte går att göra EN diagnos som är exakt överensstämmande, och ingen diagnos verkar ju ha direkt “tydligt raka kanter”. Sen finns det uppenbarligen en stor önskan om att få en diagnos och då finns väl möjligheten att tar man det som liknar?
Lägger in en videoupptagning från en konferens i Danmark där Dr Elaine själv pratar om de studier som gjorts i magnetkamera som visar att känsliga personer processar information annorlunda än icke känsliga. Det sitter i perceptionen.
http://youtu.be/5yUCFe4ERNQ
Tyvärr ligger hennes sida nere, men förhoppningsvis om du avvaktar lite kan du komma in där och ta del av mer information.
Anneli
Mycket intressant att läsa! Jag har själv fått diagnosen av läkare (eller diagnos – två oberoende läkare har sagt att jag är det), att jag är översensibel (HSP), och för mig är det i hela kroppen – öronen, ögonen, huden, nerverna (domnar och fryser lätt osv), jag är känslig för värme, kyla, etc. Och jag har ett enormt behov av ensamtid och att vara kreativ. Jag går nästan sönder om det går en dag utan att jag får vara kreativ på något sätt. Och jag är väldigt känslig mot flera yttre stimuli, höga ljud, torr luft, för många röster eller intryck samtidigt… På mig yttrar det sig främst som IBS, tinnitus, domningar, exem, rinnande ögon, ångest när jag inte får uttrycka mig som jag vill i musik, konst, litteratur eller annat kreativt. Jag är extremt kommunikativ och pratar mycket och fort och är väldigt social, samtidigt som jag behöver mycket ensamtid.
Min bror har Asperger och vi är varandras raka motsatser. Det ironiska är nog att det snarare är jag som tröttar ut honom eftersom jag är så intensiv och blir gärna passionerad och exalterad över saker… medan han behöver mer lugn och ro. Lite motsägelsefullt kanske…
Min lille 6-årige kompis som också är översesibel sa en gång att vi som är det är som glasmänniskor, vi går lite lättare sönder än andra så vi behöver få folk att förstå det. Och jag tycker glasmänniska är en bra benämning! :)
/Maria
Glasmänniska… det är en vacker benämning! Och så träffande :)
Nu känner jag att jag måste lägga en kommentar, håller på och läser allas inlägg och sparar ner sånt som stämmer in på mig, inte för att jämföra mig med andra utan för att lättare kunna förklara hurdan jag är.
Att många drar lite likhetstecken mellan HSP och Asperger/ADHD, KAN bero på att många HSPare kanske har feldiagnostiserats och fått en sådan diagnos istället för den rätta? Detta var bara lite tankar ifrån mig :)
Det är inte pajkastning, det är en debatt, men jag avhåller från att svara, ok?
Att kalla varandra för saker känns inte o.k Tack Simon!
Ledsen om jag gjorde övertramp, du kan ta bort mitt inlägg om du vill…
Var vänlig och ta bort mina kommentarer här. Aspergers syndrom var tydligen ett för känsligt område eftersom ingen velat se de (enligt mig) många beröringspunkterna.
AS omgärdas av många missuppfattningar och tyckanden, många tror sig ha stor kunskap om vad som präglar personer med AS. Det är OK att prata OM aspergare, men inte MED dem eller att vidareförmedla hur deras problem och upplevelser ser ut.
Därför säger jag “kommentarer överflödiga”. Ha ett bra liv, alla!
mvh Windfarne
Kan absolut se att det finns berörings punkter mellan ADHD, AS och HSP. Det viktigaste är att människor får stöd (om man vill) i att hitta sätta att leva med sina upplevelser, talanger etc… Vården/samhället kanske inte alltid kan ge det tyvärr…mycket föreställningar där ute som gör att man inte alltid ser individen…
håller med …låter som add
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=6DezjkilrSY&w=560&h=315
När jag läste detta så var det som om du beskrev mig. Jag har alltid känt mig utanför. Känt ett utanförskap. Jag har även varit utfryst… Som barn upplevde jag det som att det var andra som upplevde mig konstig och annorlunda och som frös ut mig. Nu som vuxen har jag mer eller mindre förstått att jag valde att dra mig undan.
Samma sak med dessa “talande blickar” Jag såg direkt att dom gjorde dessa blickar mot varandra när jag sa eller kommenterade något som inte föll mina kompisar/klasskamrater på läppen. Jag tror inte att det alltid var så. Men jag var alltid noga med att läsa av människor och se om de gjorde så.
Jag valde också att hellre vara ute i skog och mark än med kompisar. jag vet inte hur många timmar jag kunde sitta i skogen och titta. Jag vet inte hur många gånger jag träffat på djur som vant sig vid mig och vågat visa sig för mig. så är det fortfarande ännu i dag. Jag ser nog mer vilt än vad en jägare gör. ;O)
Jag har en rätt ovanlig förmåga att umgås med djur och har själv två fullvuxna schäfrar samt en fostervalp. Många frågar mig hur jag kan få mina hundar så lydiga. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör. Jag känner bara av dom och så vet jag nog instinktivt vad som ska göras?
Jag var också väldigt “rädd” för olika dofter och smaker. Något jag ofta fick höra för man tyckte att jag var sjåpig med mat tex…
Listan kan nog göras lång och det skulle vara hemskt roligt att få veta mer ingående om detta. Hoppas verkligen på en svensk översättning! Vack för att jag har fått veta vem jag är! =O)
Herregud så väl jag känner igen mig i detta inlägg! Äntligen har jag fått en förklaring, ett begrepp som på ngt vis “förklarar” den jag är.
Tack för detta inlägg det har verkligen gjort mig tryggare i mig själv.
Tack!
Känner igen mig fullt i det här, var extremt känslig i skolan och mobbad för det. Målet var alltid att få mig att gråta så jag tvingande mig själv att sluta. Lärde mig stänga av känslor så jag inte kände alls och än idag har jag svårt att öppna hela känslocentret. Med mina barn går det rätt bra men inte mot andra. Och ensamhet är något jag måste ha mellan varven, jag blir vansinnigt irriterad om jag inte får vara ifred när jag behöver det. Har ofta funderat på varför jag känt mig som en åskådare inte deltagare.
Oj vad jag känner igen att lära sig stänga av känslor och sedan efter många år ha svårt att släppa fram dem igen, känner också igen “åskådaren”: verkligheten känns inte särskilt verklig bland människor/i mänskliga miljöer, men naturen är nära för mig, särskilt skogen som så många andra också nämner.
Wow! Känner igen mig . “Tysta” & introverta barn trivs ofta i mitt sällskap när jag arbetar med barn och unga. Ska kika på litteraturen du rekommenderar..
Så fantastisk läsning! Jag är så GLAD att någon tar upp det POSITIVA med att vara känslig och empatisk! Jag själv har alltid identifierat mig som blyg och en empat. Något som är svårt, man förstår inte varför andra inte ser det man själv ser, och man kan bli utnyttjad. Men som många här skriver så ha jag lärt mig att hantera och kanalisera det ju äldre jag blir. Stort tack till dig för att du uppmärksammat det här, och kram!
Vilken AHA-upplevelse jag fick – stort tack! Tänk att man ska bli 66 först…….!
Kram!
dianadanielsson – “Men jag har hört samma symptom eller egenskaper eller känslighet, om man vill, när man lider av posttraumatisk stress syndrom, vet du hur det är med det?”
—————————-
Eftersom jag haft den diagnosen så känner jag mig manad att svara på din fråga. ;-)
Vid posttraumatisk stressyndrom är det något specifikt (och då naturligtvis av traumatisk art) som utlöst tillståndet. Det är alltså direktkopplat till något specifikt och inte som vid HSP (såsom jag uppfattar HSP i alla fall), ett övergripande personlighetsdrag.
TUSEN TACK Anneli! Känns underbart att du tar upp detta. Nu kan jag gå vidare i livet och veta att jag är heelt okej. Känner igen mig i allt på pricken.
Tack det här kändes igen önskar er allt väl och ta hand om er omgivning väl
Min mammas mormor, min mormor, min mamma, jag och även mina 3 döttrar har varit och är känsliga för andras mående. Länge trodde jag att det var min rädsla, min osäkerhet, mej det var fel på. Men när mina barn reagerade på samma sätt började jag själv förstå att det inte var mina känslor som spökade. Jag kan känna in när vissa tänker på mig. På gott och ont. Stark intuition kallar många det. Jag är överkänslig mot vissa ljud, visst ljus och dofter. Vid väderomslag får jag huvudvärk eller binder vätska. Mina barn reagerar med huvudvärk. Jag har haft svårt att koncentrera mig i skolan då pennan mot papperet, viskningar, snörvlingar, cyklisten utanför, hunden som skäller, sidor som vänds har överröstat lärarens information. Kan även känna in anhöriga till andra som gått bort och hur personen jag har framför mig mår i kroppen. Under många år drog jag mig undan och dövade alla känslor med att tröstäta mig trött, om någon kan förstå vad jag menar. Idag kan jag stänga av det mesta men tar då ej heller in information som kan vara till nytta. Vad skådespelare heter och i vilka filmer de medverkat i har för mig ingen betydelse. Däremot om filmen lyckats förmedla en känsla så kan jag återge den. Känner direkt om någon inte är ärlig, då skär sig mina känslor med orden de säger. Skulle kunna prata på om detta hur länge som helst så jag avslutar nu. Men tack för att du lagt upp om detta!
Hej Susanne,
du belyser ett viktigt problem i ditt svar som jag ännu inte skrivit om. Känsliga personer är ofta benägna att gå in i missbruk eller beroende på grund av sin personlighet. Alla intryck skapar kaos och det kan också vara mycket ångestframkallande att inte förstå sig själv, känna sig “konstig” eller “annorlunda”. Det är som två världar och väldigt svårt att få andra att förstå hur det är.
Tusen tack för din hjärtinnerlighet.
Anneli
Tack, Susanne!
Jag är likadan som du. Kanon att andra också känner som jag. Jag är känslig för vad folk säger, tar åt mig av saker Väldigt fort. Många kallar mig för “blödig” för jag kan börja gråta för ingenting egentligen. Jag vet att jag har ett gott hjärta och om jag ser att någon far illa så vill jag hjälpa och blir Väldigt ledsen om jag inte kan. Jag är känslig för ljus, vanligt dagsljus tycker jag är jobbigt vilket gör att jag är vaken sena kvällar och nätter. Det är mörkt, lugnt och framför allt TYST. Visst, jag är vaken på dagen med men ibland så behöver jag nattens timmar till att göra mitt på.
Sova för att “reparera” hjärnan har jag blivit bra på. Jag sover Alltid 9 timmar.
blir tårögd när jag läser artikeln och alla kommentarer. Det är som att ni beskriver mig. Jag tänker ofta på att jag inte vill leva för att världen är för ond. Det blir alldeles för svårt att leva när människor är så hårda. Jag vet att det finns många människor som är goda men ondskan och alla hårda ord gör så fruktansvärt ont. jag har utvecklat en fysisk hyperkänslighet. Tror att många smärtpatienter kan ha denna “diagnos”.
Hej!
Jag hittade det här inlägget som en länk på Facebook. Blev glad att du belyser känsliga personligheter. Min erfarenhet säger mig att det är våra stressmönster dvs. de primitiva reflexerna som gör oss känsliga eller överkänsliga. Det är inte personligheten i sig.
Personligheten påverkas av stressmönstret, dvs. icke integrerade reflexer. Det du beskriver kan i ses som en kombination mellan reflexerna fruktan/paralys och moro.
VI kan alla smälta våra stress mönster (integrera reflexerna) för att slippa leva med en överkänslighet. Och det är ju tacksamt att vi har valmöjligheten.
Det finns välbeprövade metoder. Ett stressmönster kan försvinna och dyka upp igen, så fungerar även reflexerna. Harald Blomberg är en person som kan mycket om våra primitiva reflexer.
Vänliga hälsningar Mona
Jag har alltid trott att jag var blyg och det var anledning till att jag drog mig undan . Men jag har alltid känt att det har varit annat, Jag har haft traumatiska upplevelser och läkarna har satt diagnos: Posttraumatisk stress, ändå har det känns som det stämde inte.
Jag kände att något stämde inte i alla dessa diagnoser.
Tack. Äntligen hittade jag svaret på hur jag är. Under resans gång har jag hittat vem jag är, nu vet jag också hur jag är.
Kärlek och ljus till dig, informationsängeln.
O
Tusen tack!
Allt tillbaka till Dig!
Anneli
Nu tar jag bort dina kommentarer. Ledsen att du känner så, tror ingen här har något emot Asperger men du är i fel forum och diskuterar det. Har själv jobbat med det men ser aldrig diagnoser utan människor, oavsett vilken målgrupp det är.
Det här är BrandingSpirit, här skriver jag om allt som kan ge glöd till människors liv.
Varför läste du inte av det?
Anneli
Hej, jag undrar om det inte är detsamma som ESP, extra senesory perception? Många “ser” och uppfattar sådant som ingen annan gör och associerar det ofta till att “man inte är riktigt klok” ,när det i själva verket är en normalt? Det fattasvettig information,eller hur?
Ja, det fattas adekvat information, det här är bara en blogg och jag ingen expert.
Men det jag kan säga vilket också finns kommenterat i ett av mina svar här är att känsliga personer processar information i hjärnan på ett annat sätt än icke känsliga. Det handlar om perception och den djupgående process som sker i hjärnan när vi tar in information.
Leta efter mitt svar på ett av de tidigare kommentarerna, där finns ett utdrag ur Dr Elaines forskning.
Anneli
Hejsan, jaha jag har länge ansetts både av mej själv och andra som en känslig person jag tror min ena dotter är likadan. Jag brände ut mej själv för dryga tio år sedan och klarar fortfarande inte för mycket socialt men har äntligen förstått att jag är långtifrån ensam. Jag har fått diagnosen fibromyalgi och tänker genast att många av de som har det håller på med något skapande som i mitt fall, Scrapbooking och det är väldigt många av dom som har fibro. Min tanke är då – finns det ett samband med fibropatienter och HSP???
Är ledsen om jag inte kan ge dig något exakt svar på det. Är som sagt ingen expert även om jag levt med känsligheten under hela livet. Får se vad jag kan göra åt saken, kontaktar just nu riktigt duktiga personer på området, men de är alla bosatt i USA så det är inte helt enkelt.
Anneli
Hej till er som söker-jag kan ge måleriövningar att arbeta vidare med-om intresse finns ta kontakt med mig-obs det är inte målningsterapi. Jag har nog utvecklat min metod tack vare att jag har symptomen. Vi hjälps åt att söka vidare!
Wow…vilken fantastisk beskrivning på mitt liv. Bullseye!! Varför har ingen kunnat ge mig det här tidigare. Stort tack för din förklaring till varför just jag är den jag är. Har känt igen mig i den ena diagnosen efter den andra genom åren men här var det 100%. Blev tårögd faktiskt. Stort tack!!
Pingback: Tänk att det fanns ord för sånna som mej « My Journal
Hej alla,
Min känsliga mamma mailade mig länken hit och att ta del av det här blir en av många goda skiljelinjer i livet: före och efter hemmahörande i den större gruppen :) Så vi är förmodligen minst en miljon många bara i Sverige? (Jag räknar alltid med säkerhetsmarginaler för att hamna på plus i slutändan… 20% av 9 milj blir ju annars 1,8 milj.) Jag känner igen mig i mycket som många redan har nämnt. För min del har jag varit mycket dålig på att ta mig själv till vara i livet, har försökt passa in, jagat normalitet och för det mesta saknat livsglädje. Jag har levt i knasiga förhållanden och jobbat mig till både utmattningsdepressioner och akut stressrelaterad sjukdom med starka fysiska symtom, “rymt” utomlands när livet känts alltför obegripligt. I år fyller jag fyrtio och jag börjar äntligen komma på rätt köl, min anpassningsenergi är slut och jag ser äntligen (mycket) värde i det/den jag är.
Överkänslig har man ju fått höra, det låter fel och negativt… SvD hade en artikelserie om människor som idag kallas särbegåvade, kunde vi inte heta särkänsliga? :-p Högkänslig funkar väl också. Vad sägs om att vara en ‘känsling’? Bara en lek med ord :)
Många nämner att de gråter när de läser Annelis text och inläggen under, det gjorde jag också. Det är en vanlig reaktion hos mig när jag inser eller förstår något viktigt, eller hör/ser något som jag uppfattar som sant, och det är också något som jag försökt gömma därför att folk förstår inte varför jag gör det. Varför gråta när man inte är ledsen? Jag liknar det vid ungen som kommit bort från mamma i det stora varuhuset, och som håller masken tills mamma är återfunnen – då kommer gråten. Jag har känt mig så förvirrad och så vilsen alltsedan jag var barn, så allt som leder mig till större förståelse blir ett sådant där barn-i-varuhuset-ögonblick. Som särkänslig kan man ha ganska bra grepp om att den här världen är mycket mer än vad som är officiellt verkligt, och att människor ibland kan vara monstruösa på ett sätt som bara uttrycks energimässigt och inte fysiskt. Går inte att bemöta, går inte att diskutera. Ser fram emot de närmsta 50-100 åren om HSP kommit upp på bordet för att stanna.
Trevlig vår, året har vänt och det blir ljusare!
Tack!!
Fantastiskt skrivet Cecilia. Vill du fortsätta skriva? Om du har intresse för det kontakta gärna mig.
Mejladress finns på länken till min hemsida.
Anneli
“Som särkänslig kan man ha ganska bra grepp om att den här världen är mycket mer än vad som är officiellt verkligt, och att människor ibland kan vara monstruösa på ett sätt som bara uttrycks energimässigt och inte fysiskt. Går inte att bemöta, går inte att diskutera.” Kling! Mycket bra beskrivet! Godspeed!
Känner igen mig i artikeln! Jättebra att lyfta fram detta! Tack! Jag delar vidare på fb.
Tack, glad att du vill dela vidare.
Pingback: MariasHem.se
Oj, det var roligt att få reda på.
Tänk vad ett långt sökande efter information som sedan sattes på pränt kan ge. Jag är häpen!
Anneli
Har personer med den här “diagnosen” problem med gränssättning för sig själva? Känner igen min man i det här, och han är konflikträdd och har svårt med gränssättning mot vissa auktoriteter ibland och känner sig ofta mindre värd. Han har tex svårt när folk pratar bakom ryggen och tar det väldigt djupt personligt, har svårt för förändringar etc.
Hej,
ja det är ofta förekommande att känsliga personer har svårt att sätta gränser. Gruppen introverta har också svårt för att bli sedda, de fokuserar mer på att se andra än att låta andra se dem. Känsliga personer presterar heller inte bra när de har andra som iakttar dem under exempelvis arbete. De känner sig obekväma och gör bäst ifrån sig när de får hållas på egen hand.
Anneli
TACK ! TACK ! TACK !
Tack för en bra beskrivning av något jag känner igen mig väl i. Att bli bekräftad då och då, igen, är mycket bra för självkänslan. Personligen har jag vetat rätt så länge att jag tillhör denna känsliga grupp av människor, från det att jag var barn, egentligen. Men under livets s k gång och anpassning, glömde jag bort detta, eftersom jag då inte passade in. Känslighet har inte stått högt i kurs, jag vet inte ens om det gör det idag?! Känsligheten gör att man både tål och inte tål, pga en speciell, subtil förståelse. Till slut kan just “förståelsen” för andras mående osv. bli gränslöst för det egna jaget. Man går själv itu. Det är superviktigt att vara rädd om sin känslighet, att vakta DEN, att se DEN som en gåva. Inte utsätta DEN för alltför stor press.
Det finns mycket kunskap om den känsliga personligheten idag, men livet där ute passar dåligt för en extrakänslig karaktär. Jag har under ganska lång tid gått i psykoterapi. Har ingen psykiatrisk diagnos utan led av svår psykisk utmattning. En psykiatriker och en psykolog beskrev mig just på samma sätt som du beskrivit en HSP personlighet i din blogg. Boken vill jag läsa.
Hej och tack! :)
Jag känner igen mig så väl i detta som du skriver om.
Jag är oerhört känslig som person, känns som om jag
har mina känslor utanpå kroppen. Är så skönt att få läsa
detta, få en förklaring, förstå lite varför jag är som jag är.
Kram! :)
Tack Annelie!
Känner väldigt väl igen mig! Trodde också art det hade med min uppväxt att göra!
Låter klart intressant och sant! Spännande!
Hör gärna mer!
Kram Camilla
Hej Anneli,
jag känner starkt igen mig i det du skriver
men undrar samtidigt; gör inte ALLA det?
Visst vill jag gärna vara en extra känslig person, det verkar ju vara en jättfin “titel”.
Men jag tror att vem jag än skulle visa den här texten för
så skulle hon/han känna igen sig.
Nu innehåller det här inlägget inte all information, att hjärna processar information på ett annat sätt eller att en känslig person oftast även har matkänslighet finns inte beskrivet. Det är ett komplext ämne som inte ryms i ett enkelt blogginlägg.
Mitt syfte var att lyfta fram något som bekymrat mig hela livet, men det saknas adekvat information. Det finns ett svar från mig på ett tidigare inlägg där jag lagt en del av en text från Dr Elaines forskning, där beskrivs att känsliga personer som tittar på en bild som sedan byts ut mot en annan bild med samma motiv men där små förändringar skett, tittar på bilden mycket längre än okänsliga personer. Det handlar om perception, om att uppfatta detaljer, information och små förändringar i omgivningen snabbt.
Det är därför många känsliga blir så trötta, vi överväldigas av all information som “går in”.
Anneli
Jag har skapat en grupp på facebook. Känner att det finns så många som behöver ventilera detta. Så vill ni kan ni gå med i gruppen. Ni hittar den om ni söker på:
http://www.facebook.com/groups/188590354572586/
Jag låter den vara en sluten grupp så att ingen utom medlemmar kan läsa och skriva. Går det bra om jag länkar din blogg i gruppen så att man kan läsa ditt inlägg Annelie?
Mvh Veronica Fägnell
Åhhh! Det finns redan en grupp= Jag letade på Facebook men jag hittade ingen. Tycker det är lite trixigt att hitta där då det inte alltid kommer ut det man söker utan helt andra saker.
Behåller gruppen ännu så länge då det redan kommit nya medlemmar. =O)
Oj det försvann en massa ord där… Jag menade att jag behåller gruppen jag startade tills vidare tills du hunnit svara… Ville inte göra ngt förhastat. ;O) Tänkte att din grupp förmodligen är precis det du nu skrev en helt sluten grupp. Och jag håller helt med dig. det här är inget som man bara tar lätt på. Jag känner själv att det är något som går djupt och berör många människor.
Det var därför jag letade en grupp för att se om det fanns ngn för jag tror att de som verkligen känner igen sig här behöver få ventilera sina funderingar och känslor. Men då var det ju inte heller konstigt att jag inte hittade den när det är en hemlig grupp. =O)
Tack BrandingSpirit för dina välstämda betraktelser. Jag känner mycket väl igen mig själv i dina beskrivningar. Att själv vara känslig är mig till stor hjälp i mitt arbete med människor. Med tiden har jag börjat lära hur jag kan skydda min känslighet från de värsta törnarna. Det är ju ingen lösning att göra sig okänslig, det är dessutom en tillgång som behöver skyddas.
Tack oxå för att du kämpar för att hålla etiketterna borta från texterna. Att via diagnoser och andra etiketter försöka kategorisera, kan mycket lätt dra ner draperier och ridåer som skiljer av och skapar utanförskap. Bättre då att söka forma en värld där vi alla får plats att vara oss själva i gemenskap.
//Johan
Jag tycker också det känns som om du beskriver asperger / adhd eller något annat liknande.
Hela detta stycke är ju pricip en beskrivning på någon med AS, eller i alla fall på mig, som dessutom är kräfta, om vi nu sa blanda in stjärntecken i det hela.
“Högt känsliga personer plockar snabbt in information och förändringar från omgivningen via sina sinnen. Det är att lägga märke till små detaljer, som t ex känslostämningar, förmågan att avslöja manipulation snabbt, att sätta ord på samt veta att något ska hända innan det sker. Vi plockar på oss massor av information och intryck som gör oss extremt trötta och därför behöver vi vila mycket mellan varven.
HSP är även känsliga för ljud, ljus och har ofta känslig hy. Även kroppen kan vara känslig och speciellt magen, kaffe är inte att rekommendera för de flesta. Andra typer av matkänslighet förekommer också oftare än hos andra”.
Hej..
Nu förstår jag mer min förklaring på mig själv.. social ensamvarg..
Känner så väl igen mig o fått höra så ofta att jag har fel av det jag känner in… men tror inte en enda ggn har varit fel när det väl kommit till kritan..
Istället för o vara den blyga personen så jag har gjort allt för att blunda för känslan att känna av saker o ting genom o vara social o prata med allt o alla..
Kan ha att göra med att jag oftast fått höra att det känner o får in inte stämmer..
förstår nu med varför jag e så förbaskat trött när jag varit ute en kväll..
Tack för att du lyft upp detta!!
kram Ingela
känner väl igen mig.. någon mer??
Oj! Jag känner så himla mycket igen mig i det här, och som nån annan skrev så känns det konstigt att få det konstaterat bara sådär. Men bra också!
Tack!
Hahaha va kul. Jag blev analyserad av en vän på 80 talet och hon kom fram till att jag tenderar att kliva in i rum med folk i så tyst jag kan och kolla läget innan jag säger något. Jaaa, men nu vet jag bättre varför. Jag vet också varför ett ord i fel sammanhang från vem som helst utan rätt uppföljning kan förflytta mig från gott humör och självförtroende till längtan efter mörkläggning inom en bråkdelssekund. Varför jag alltid vet när folk är på ett visst humör. Inte det de säger att de är. Det finaste som kan hända då är att man lyckas välja rätt sak att säga för att få personen att öppna sin mussla och åtminstone få en att förstå att man är på rätt spår. I bästa fall kan man också prata om det då. Det är ett förtroende som är värt alla mörka stunder.
Det är du beskriver är en av vinsterna med att vara högt känslig.
Att nå fram, veta vad man ska säga och när. Tajmingen, känslan av när,hur och var, tidpunkten då allt stämmer överens. Bra att ha i sitt eget liv också, att veta när det är dags att gå, när det är dags att stanna och kämpa, när det är dags att avsluta och när det är dags att börja.
Anneli
Jaaaa! Men medvetenhet om skillnad gör det även lättare att acceptera andras brist på förstående för vissa grejor.
:-) glömde skriva att den andra metoden var astrologisk :-) Såg en kommentar från idag som nämner astrologi.
Hur menar du med att känna av situationer?
Bra fråga Marc.
I det andra inlägget som handlar om kroppen har jag beskrivit hur det kan vara, ett klassrumsexempel där alla detaljer blir tydliga.
Exempelvis att se förändringen i träden när de börjar förbereda sig på vår, se att någon har gått ner i vikt även om det handlar om så lite som ett kilo, se när en flicka börjar gå över till kvinnostadiet utan att det finns tydliga yttre tecken på det, att se när Olle kommer till jobbet att han är extremt ledsen även om hans yttre inte avslöjar det och så vidare.
Hoppas du är nöjd med det svaret, finns givetvis grader i det här.
Anneli
Intressant! En astrolog – som jag bl a arbetar som – skulle se det som en personlighet präglad/ speglad av planeten Neptunus och/eller Fiskarnas stjärntecken…utifrån ett riktigt ställt horoskop med exakt födelsetid etc…(Inga soltecken-generaliseringar alltså!!!) Jag var själv med i tidningen PS för flera år sedan som ett exempel på just denna personlighet…Men – jag har definitivt lärt mig se det som en gåva, en guidning på livsvägen…bl a i arbetet med klienter….Krävde och kräver fortfarande en del träning i förhållningssätt/tänkande /agerande förvisso! Men – det är definitivt en gåva av att kunna ana, se och förstå det som finns “bakom” etc ….
Hm, beskrivningen av HSP stämmer på mig, och på min man, mina systrar och föräldrar och större delen av min bekantskapskrets, och definitivt på dem jag umgås mest med. Jag tror att en stor del av världen går omkring med en känsla av att vara annorlunda och inte passa in. Men har ni tänkt på att det kan bero på världen, inte på oss? I allt högre grad ska allt gå så snabbt, och initiativet har tagits ifrån oss. Handlingsfriheten och möjligheterna att forma våra liv krymper. Tid att dagdrömma är försvinnande liten. Vi är paketerade, inklämda, och förmågan att känna, tolka, uppleva värderas lågt. Att sätta en bokstavsdiagnos på oss som plågas av krocken mellan oss själva och den strömlinjeformade världen kan bli farligt. Det kan göra det lättare för andra att se OSS som problemet. Kanske det i förlängningen kan leda till att folk som “diagnosticeras” med “HSP” rekommenderas att ta medicin för att bli mindre “överkänsliga”. Själv vill jag fortsätta att vara som jag är, kanske jobba på att bygga upp ett pansar mot världen, men absolut inte ta på mig en bokstavsdiagnos…
Vad läste du av mellan raderna av det jag skrivit? Vad är mitt syfte, kärnan i hela BrandingSpirit?
Om du kan svara på det är du en känslig personlighet. Det finns känslighet och så finns det känslighet. Dr Elaine har myntat begreppet HSP eftersom det behövs något att gå på, vi människor är ju sådana att vi behöver ett fack att stoppa in saker i, men det är bara i det syftet hon gjort så.
Känslighet kommer aldrig att bli en diagnos. Vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva det här, det är ett personlighetsdrag. I det ingår mycket mer än jag beskrivit i blogginlägget, mycket, mycket mer. För att kalla sig som högt känslig krävs alltså lite till.
Alla är känsliga, alla har tillgång till sårbarheten. Det är en del av oss, det är en del av livet. Hela kroppen är en katalysator, vi har så stor tillgång i vårt system men många är de som inte lyssnar, ignorerar eller till och med nonchalerar det.
Jag tror personligen inte att den höga känsligheten någonsin kommer bli en diagnos, däremot är jag övertygad om att den kan genom att människor får upplysning om den användas på ett konstruktivare sätt.
Anneli
Mellan raderna läste jag att du vill ge legitimitet åt känsligheten. Och det sympatiserar jag med. Men i kommentarerna du givit tror jag att du ibland är ute på hal is. Det är lätt att halka dit. Du pratar om forskning och ärftlighet, vilket är begripligt att man kan vilja hänvisa till, då många kräver vetenskapliga bevis för att lyssna. Men där kan det bli vanskligt, där kan man hamna i diagnosträsket. Jag tror att vi helt enkelt får acceptera att känslighet ligger på en ytterst glidande, subjektiv skala. Jag tror inte det någonsin funnits en blindhet för känslighet – det vittnar om inte annat alla skribenterna här om. Det jobbiga är att det ses som ett “problem”. Olika egenskaper har betraktats på olika sätt genom tiderna. Karin Johannissons bok Melankoliska rum tar till exempel upp en sådan känsla som tolkats ömsom positivt och ömsom negativt och getts många namn i historien. I vår egen tid betraktas olikheter alltmer som “avvikelser”, och man letar efter behandlingar. Men jag är helt enig med dig om det värdefulla i att lära sig hantera sina egna känslor. I mitt eget fall har jag till exempel
börjat förstå att jag inte behöver ta på mig världens lidanden bara för att jag ser och upplever dem, att en stark känsla inte betyder att katastrofen är nära förestående. Men det behövs inga bokstäver för att berättiga min personlighet.
Jag tror det är ett skifte jag, sedan jag skrev det här för ett år sedan har mycket dykt upp. Det roligaste är nog ändå det här:
http://youtu.be/2Z35cOTo2Ns
Jag vill att människor ska känna glädje över det de är oavsett om de är känsliga eller inte. BrandingSpirit är ett samlingsnamn för det, för all den glöd och kreativitet som finns inom oss individer.
Oerhört intressant och upplysande!
Jag är väl bibehållen sedan min barndom har jag en känsla av. Har vägrat vara nån annan än mig själv. Hållit på rätten att vara JAG. Och bete mig efter mina behov!
Tack Anneli för att äntligen vid 52 års ålder få ett slags “erkännande” för den jag är och alltid har varit. Har så ofta fått höra att det är något “fel” på mig, jag är för känslig, måste bli starkare, måste ändra mig för att passa in i alla andras så självklara värld av ganska mycket råhet, tuffhet och likgiltighet – så som jag uppfattar det. Har alltid känt mig utanför i sociala sammanhang. Men jag har kämpat med mitt dåliga självförtroende och är bättre numera på att ändå göra min röst hörd. Jag egentligen en väldigt social person men trivs inte i stora sällskap. Beskrivningen av en HSP känns igen till 100%. I mitt inre är jag en konstnärssjäl, har alltid målat och skrivit men som ensamförsörjande mamma till fyra har det inte funnits så mycket tid till det. Men jag ska ta igen det nu. Det här är en stor pusselbit på vägen till att älska mig själv precis som jag är – med all min känslighet och förmåga att känna in andra människors tankar och känslolägen. Så skönt att höra att jag inte är ensam om att vara så här och att det kanske kommer ett forum eller en mötesplats för oss där vi kan stötta varann.
ett litet förslag från mig att starta forum på http://www.ifokus.se/about/start-community då blir inläggen lättare att läsa och besvara. Bra artikel, ärligt talat så trodde jag att alla småsystrar hade det likadant. Förstfödda är oftast mer tuffa “Robinson-tjejer” medan mellan o lillasyster oftast vill vara i fred, vara kreativa, gå sin egen väg i sin egen takt, som jag, visst känner man igen sig i mycket.
Har alltid undrat varför jag är som jag är,vet inte om jag är en ren HSP men känner igen mig till viss del, skulle vilja veta mer om detta, så ser fram emot mer information i ämnet. Kram Ingmarie
Du beskriver i stort sett Fobisk personlighetsstörning, det låter även mycket som ADD. Det finns diagnoser för detta.
Det är inte det det handlar om: http://youtu.be/2Z35cOTo2Ns
Och det är just sådana diskussioner som lätt uppstår om man försöker kategorisera människor och skapa fack för olika personligheter. Plötsligt betraktas det som en diagnos, en störning.
Hej Anneli
Tack för din text, detta förklarar för mig varför jag gick in i den omtalade väggen 2 gånger innan jag fattade att det inte var någon vanlig förkylning det handlade om, jag har alltid vart en känslomänniska och har helt enkelt hatat mina känslor och min känslighet. Jag har aldrig känt att jag har blivit förstådd i det jag har sagt eller uttryckt, mitt nervsystem slogs ut i samband med utbrändheten och det förstår jag eftersom jag inte tillät migatt vara den jag skulle vara,, vid 13 års ålder fick jag sluta använda smink och vid 20 års ålder fick jag ge upp parfymer och ju mer jag har plockat bort mina yttre skal, ju mer känslighet har återvänt till mig, min hud klarar inte av att jag använder vad som helst på den så jag söker hela tiden bra produkter, kläder tvättar jag i tvättnötter och det funkar bra, Jag har sökt och gått andra vägar för att få svar på vem jag är i min känslighet och jag har inte fullt ut tillåtit den att komma fram, så tack för din text den gav mig mera kött på benen. Jag har alltid känt mig ensam och jag känner av andra människors energier, en del gånger är det svårt när de säger en sak och jag känner av en annan sak. Jag är en Healer, jag känner lukter och är medial lite grann, jag känner en samhörighet med djuren, naturen, växterna och stenarna och jag vet så mycket som jag inte kan förklara varför jag vet. Just nu går jag en utbildning som vänder sig till Gudinnan – Moder Jord -Urkraften – Källan – Livmodern – Kvinnan och feminina energin. Så tack ännu en gång och kramar till dig vännen
Sibylla Helsdotter Gagner
Hej Anelli,
Detta är verkligen väldigt intressant och jag ska börja leta forskningsresultat kring denna känsliga personmlighetstyp. Jag arbetar med en personlighetsmodell som heter Enneagrammet och där nio olika basala personligheter och drivkrafter presenteras. Där finns enneagram-nian som passar väldigt väl in på det du beskriver. Dessa människor har en extremt utvecklad magkänsla och använder sina sinnen och intuition för att ta in och känna de vibrationer och subtila signaler som omvärlden sänder. De har en ovanlig förmåga att se och respektera olika människors olikheter och synsätt och är därför duktiga medlare. Deras världsbild är holistisk, de ser allt, både människor, natur och livet självt som något som hör ihop och där vi inte ska gå in och peta mer än absolut nödvändigt. De behöver också vila från alla intryck som väller in hela tiden och det gör de genom att dra sig undan, falla i drömmerier och stänga av. Det leder till att andra kan uppfatta dessa “nior” som ointresserade, slöa och långsamma, mn det handlar egentligen om respekt för alltets inneboende ordning. De styrs av kroppen mer än intellektet och kan reagera mycket kraftfullt då det är fara på färde. Moral är viktigt och de har ett rättspatos som kan förvåna andra, den lugna tillbakadragna persoen kan bli mycket kraftfull i sina reaktioner mot orättvisor och oetiskt beteende. Varje Enneagramtyp har en dödssynd förknippad till sig liksom en särskild Ledstjärna. Här är ödssynden Lättja och ledstjärnan är Kärlek. De Enneagramnior jag träffar på mina kurser berättar alla om hur viktig Kärleken är i deras liv, det är själva livet på något sätt, Kärlek till djur, högre makter, livet, människor – ja allt. Och de berättar också om Bekvämligheten och Lättjan, hur de har svårt att trycka på “on”-knappen, det får vänner hjälpa dem med.
Kan din Känslighetstyp och Enneagramnian vara två olika sätt att beskriva samma drivkraft/personlighet?
På min hemsida http://www.enneagramskolan.se kan man fråga efter en beskrivning, där finns betydligt mer kring denna typ. Jag är väldigt intresserad av att försöka förstå varför vi har så olika personligheter, energier och strateiger och kommer att försöka ta reda på mer om den högkänsliga personlighetstypen.
Elisabeth Wiktorén, Enneagramskolan
Hej,
kan inte svara på din fråga. Men om du besöker Dr Elaine Aron´s hemsida så finns där forskningsrapporter och artiklar att ta del av. Det verkar som sidan är under omarbetning just för tillfället, men den kommer med all säkerhet att öppnas upp igen.
http://www.hsperson.com/
Hälsningar
Anneli Fromell
När jag läste om dessa nio typer så kändes som att jag har alla dessa i mig…vad är man i så fall? För mig låter inte nian i det systemet som motsvarighet till denna HSP även om allt det som står här ovan stämmer på mig i någon grad utom att jag inte är långsam i vanliga fall, när jag inte är stressad eller sjuk.
Men jag vet ju inte heller om jag är av denna personlighetstyp,HSP, heller. Det är ju ändå bara en sorts förklaring till en olikhet som jag kände igen hos mig själv.
Har efter tre maniska psykoser fått diagnos Schizoaffektivt syndrom. Nu struntar jag i vad det kallas, men upplevelserna är (pga mycket hög dopamin-halt), enorma mängder associationer, intryck, tolkningar, att se ovanliga samband, förstå vad färger och mönster betyder, se livet som en räcka meningsfulla samband. Jag är i stort sett frisk flera år mellan, men senaste gången fick det mig att få en oneness blessing, att förstå att vi alla har kraft från det gemensamma kosmiska medvetandet, att vi alla hör ihop och kan få energi i oändliga mängder. Sök dig till energigivare, inte energitagare. Ta den vila du behöver och umgås med de du möter som ger sammanhang. Livet är våra relationer, vi är här för att höja det positiva i världen.
Intressant med Oneness Blessing. Jag var tidigare deekshagivare. Har du varit i Indien?
Har inte varit där men skulle gärna besöka. Hoppas det kan bli en sådan resa framöver.
Hej,
Har inte varit i Indien men läst mycket eftersom sjukvården inte kan säga vad det är som är “fel” på mig. För mig krävdes det mycket jobbiga upplevelser av andlig natur för ett uppvaknande och genom fysiska processer (överproduktion av dopamin (kroppens naturliga “narkotika”) ta del av det mästerverk som livet är och förstå att vi alla hör samman. Världen består av kärlek/enhet och rädsla/splittring. om vi fokuserar på kärlek/det goda blir denna värld oerhört enklare att leva i utan kamp och man kan förstå hur andra människor fungerar. Vi är här för att sprida det positiva. En känslighet med mycket intryck som kräver mycket tolkning kan vara ett steg till att vakna upp och inse meningen med relationer och händelser i livet. Vi har oerhört många val och intuitionen/det större medvetandet hjälper oss när vi är öppna. Mycket intryck/tolkningar kräver vila och lugn, viktigt att sova och att inte stressa. Sista pusselbiten jag saknar är att veta hur mina upplevelser kan omvandlas till gott för andra, även om jag förstås försöker göra gott! Jag har ett kreativt yrke och är egenföretagare, men det skulle vara intressant om någon annan har haft liknande upplevelser och befinner sig som jag, i början av ett nytt liv!
Anneli,
jag hoppas det är ok att jag lade in detta inlägg på min blogg? Om inte så plockar jag bort den. =)
Helt o.k Melanie. Tack för att du gör det =)
En kommenter från en kristen man på facebook.
Jag lade upp detta inlägg på min profil och den delades vidare.
Många har tackat mig men denna man skrev:
“Varför alla dessa bokstavkombinationer för att beskriva mig och andra??? Jag är en människa, skapat av Gud till hans avbild och gör mitt bästa, med Den Heliga Andas hjälp, för att leva till hans ära.”
Mitt spontana svar skulle ju bli:
“Alla gör vi vårt bästa men det kan ju vara bra med en förklaring till Varför man är som man är och reagerar som man gör på olika saker. Alla vi som har HSP känner oss annorlunda och utanför på ett eller annat sätt, jag till exempel har alla mina känslor Utanför kroppen och börjar gråta för absolut ingenting ibland. Jag kan se detaljer som ingen annan ser… Utåt sett så kan jag tyckas vara en enstöring men jag är egentligen Väldigt social, dock så trivs jag Väldigt bra i mitt eget sällskap. Om någon berättar något för mig som någon sagt så kan jag börja garva även om det egentligen inte är kul… Jag kan i mitt inre höra Den personen säga Det på sitt eget sätt och sin egen dialekt och se Den personens kroppspråk”.
Många har hakat upp sig på de tre bokstäverna, ändå är det bara Elaines sätt att skapa en rubrik eller fånga in det hon arbetar med. Själv brukar jag bortse ifrån sånt och fokusera på kärna och innehåll, men alla är inte lika. Tycker ditt spontana svar är bra.
Anneli
Hej!
Fick denna länk av min syster. Tårarna rann i floder när jag läste. Jag visste att jag är en “väldigt känslig person”, men jag hade ingen aning om att det fanns forskat om det i sig. Jag känner igen mig i allt, mer eller mindre.
Jag träffar psykolog och medicineras pga att jag mår så dåligt Jag är diagnostiserad social fobiker, samt diagnostiserad med OCD och till viss del angorafobi. Men detta stämmer in mycket bättre på mig, HSP.
Jag anser även att din text är mer informativ och välskriven än den som wikipedia har.
MVH Annika
Tack för din underbart koncisa och upplysande artikel, Anneli! Jag förstår att den fick massiv respons. Jag känner absolut igen mig, och trots att jag vet att jag är känslig, känns det väldigt viktigt att få ett ord, en struktur, ett verbalt sammanhang att arbeta med. Och jag uppskattar verkligen att HSP inte är en diagnos. Nutiden är diagnostokig, och många verkar ha glömt att det faktiskt finns udda sätt att vara. Inte sjuka, störda eller farliga, bara udda. Det mesta har väl sagts i anslutning till artikeln, men jag måste säga att det är sorgligt att känslighet ofta anses vara ett lyte. Jag ska absolut läsa boken du nämnde i artikeln. Otroligt spännande!
Kudos till dig, Anneli, för att du sprider insikt. Det är fint att läsa och se all respons.
Det jag vill understryka är vikten av att använda egenskaperna till något positivt – att dra fördel av situationen, vilket gör en till en tillgång för andra. Om livet ger dig citroner, gör citronkaka! :)
Lyckönskningar till er alla!
Tack Tim,
log när jag läste din kommentar.
Håller med dig till fullo.
Anneli
Hej Anneli,
en av mina FB vänner la ut en länk till din sida, tack till henne och tack till dig som samlat och skrivit om HSP… igenkänningsfaktorn är stor !
Surfade vidare om HSP och det går att komma in på “The Highly Sensitive Person” sidorna via http://www.hsperson.com/pages/hsp.htm
Martina
Tusen tack Martina,
det hjälpte mycket.
Anneli
Det är intressant att se att så många har dessa positiva “förmågor”.
Jag har förstått det sen länge att jag förstår signaler på annat sätt än andra. Blir också ofta “missförstådd” pga detta, för att jag är där andra inte är, i tanken. Jag har svårt att låta bli att berätta det jag ser, för att det är så starkt. Det stör uppenbarligen en viss typ av personlighet. Sen skulle det vara skönt att kunna stänga av känsligheten ibland. Bara vara som alla andra, okänslig liksom…
Jag har trots många motgångar valt att se det som en tillgång. Sen kan det vara jobbigt att umgås med människor som inte förstår på samma sätt. Mitt sätt att tackla motgångar/missförstånd har varit att istället tycka att det är beklagligt att de inte förstår lika snabbt.
Jag är extremkänslig och upplever att jag är fånge i språket, för det tillåter inte mig att kommunicera känslor.
Tack för alla förklaringar -även en spegelbild av mig!
Hej! Kändes fint att läsa din artikel. Känner igen mig. Känns skönt att få ord från en annan människa på det jag upplever. Känner mig värdefull i att vara så här.
Elisabet
När jag gick min specialistutbildning inom barns och ungdomas hälsa och sjukdom, så hade vi en barnläkare som “forskat” inom barns olika känslighet. Han beskrivning var ungefär så här. Se det som att du föds som ett ägg. En del får kraftiga starka skal och andra tunna och sköra. Det blir en medfödd känslighet för intryck och händelse, det kan ibland vara bagateller i andras ögon och de “starkare” kan ta det med en klackspark. Vi är tack och lov olika som personer. Kanske kan detta var en förklaring till varför vissa går i väggen och andra inte. Själv gjorde jag just det och har alltid varit intuitiv och bra på att “läsa av” folk. Vad alla borde lära sig är: vi ÄR olika och ska vara det, vi behöver bara :) öka vår acceptans för olikheterna.
Tänkvärt!
Hej! En väns länk på FB gjorde mig nyfiken och nu är jag verkligen glad att jag följde instinkten. Mycket känns igen. Känslan att vara utanför en gemenskap. Känslan att vara annorlunda och inte förstå koderna. Känslan att alla andra spelar en roll och är helt nöjda med det samtidigt som jag ser hur illa pjäsen spelas. Jag har gång på gång sökt mig till arbetsplatser som inte tillåtit känslighet. Har slagit knutar på mig själv för att passa in och all energi har gått åt för att inte vara annorlunda. Sjukskriven en period. Terapi i omgångar. Inget har “hjälpt” mig. Hopplöst fall. En släkting öppnade mina ögon och fick mig att inse att det varken var fel på mig eller arbetsgivare. Vi passade bara inte ihop. Så ett tips till alla känsliga är att söka sig till arbetsgivare som tillåter känslighet. Jag hoppas och tror att de finns när man letar.
Annika
Bra skrivet! Det är viktigt att välja med omsorg. Ett alternativ till anställning är eget företag. Får för mig att eget företagande kan vara lösningen för många.
All lycka till, Annika!
Tack. Jag kommer att läsa boken. Det känns som intressanta aspekter över allt jag kämpat med att få omvärlden att förstå. I hela mitt snart 37åriga liv. Tack.
Även jag hittade så hit efter ett logginlägg på FB, och kunde förstås inte göra annat än i varje fall till stor del nicka jakande inombords när jag läste din text. Följt av den där lugna känslan, som markerar igenkännande, bekräftelse och… kanske en känsla av trygghet? En väldigt skön känsla :-).
Avslutningsvis lägger jag till ett YouTube-klipp, http://www.youtube.com/watch?v=raN8mvJA_Xo , som jag hittade. Lite speciellt är det väl kanske, eftersom det t.o.m. har blivit ett nyhetsinslag hos NBC :-).
Må så gott!
/Micke
Bra video! Tackar! Delade den på facebook. Jag gillar “priestly advisors”. Känns klockrent.
Ja, jag tyckte också att videon kändes… hm, upplyftande :-) ?
Pingback: Känslig personlighetstyp « Hippiemamman
Så underbart att få veta det här … jag har alltid undrat varför inte alla runt mig tog stämningen och tonfallen på mer allvar än på det som sades … jag har alltid känt mig konstig och utanför. Antagligen skulle ingen jag känner tro på det, eftersom jag är enormt utåtriktad. Men det är en sak det man visar utåt – och en annan sak det man känner inuti.
Tack så jättemycket för all information.
Jag har vidarebefordrat till min son, dotter och ett av barnbarnen. De behöver säkert också läsa din text … *leer* vi är likadana nästan hela högen …
Hamnade här av en händelse, och…ja vad ska jag säga. Hela min uppväxt har jag känt mig udda och underlig. Har extra känslighet för dofter och smaker, och är författare där jag får använda min känslighet för detaljer och hur andra mår i mitt skrivande.
Underbart att få en förklaring till min lilla dotter som är likadan. En liten ängel som använder tiden till att drömma sig bort, teckna, sjunga och skriva texter, och anses ha ett konstnärligt sinne på skolan.
Jag lägger in länken till din sida på min blogg
Hej, tack för artikeln. Jag kom i kontakt med begreppet HSP i somras när jag var på besök i USA då tidningen Psychology Today hade publicerat en artikel om HSP. Jag köpte genast Elaine Arons bok ” A Highly Sensitive Personality”. Tyvärr har min känslighet lett till känslighet mot stress. Jag arbetar hellre ensam i ett rum där jag inte störs av att andra pratar. För att försöka distrahera mig av andras samtal spelar jag hellre radio för att blockera ut andra saker och lättare kunna koncentrera mig. Jag har väldigt svårt att lyssna på musik på hög volym särskild om det är musik som berör mig negativt. Under min uppväxt fick jag höra att jag tänkte för mycket. Jag är så glad att HSP äntligen uppmärksammas i Sverige. Och att vi nu har en möjlighet att ha kontakt med varandra. Det verkar extremt viktigt att arbeta i en atmosfär som inte är stressigt med massa intryck för just HSP individer.
Hej,
tack för din fina kommentar.
Jag håller med dig, och lägger till att få arbeta under sina egna villkor mer. Det går att hantera mycket folk och röriga miljöer med, men det kräver att man stänger av allt emellanåt. Vi är så olika i det här, en del behöver mycket lugn och ro, andra kan vistas i miljöer där de tränat sig till att smälta in.
En del av känsligheten som jag ser det är att komma underfund med strategier för hur man bästa klarar av livet med allt vad det innebär. Det samt att hitta något där känsligheten kan få komma till sin rätt.
Anneli
Tackar från djupet av ett sårat samt helat och lugnat hjärta, har på senaste tiden börjat dela med mig på internet hur jag tänker och känner samt hur jag genom konsten gett uttryck för dubbla budskap via socialamedier. För mycket intryck leder i slutändan till att jag har så många sinnesintryck att jag måste ta mig tid att puzzla ihop de bilder och känslor jag tagit in. Splittrad själ läggs ihop och jag tackar ödmjukast för att jag fick läsa alla dessa inlägg och ser i godan ro till att lugnt traska ut i tillvaron med känslan av att jag är en individ som kan älska. Jag vill önska alla lycka till med denna “känslighet” som jag också hoppas kan bli en tillgång istället för att man som mig blir medicinerad med “lyckopiller” i slutändan, då man gjort närmre allt för att passa in som förälder och medmänniska för sina barns skull så att jag t.o.m. glömde bort att ta vara på mig själv.
Barn är roliga och påhittiga när fantasin får ta del av vardagslivet biologiska eller inte. Vet efter en skilssmässa att jag saknar likväl min styvdotter som min biologiska dotter(träffar båda men känner mig ändå inte tillräcklig en själslig process som jag ser det och allt måste få ta sin tid annars rasar allt, medvetenhet skapar ro inombords). Min morfar var inte biologisk men han visade likväl att jag var precis som mina kusiner lika välkommen därför vill jag tacka mormor och morfar samt resten av de människor som varit med och uppfostrat mig. Jag hoppas på en ljusare framtid för oss alla. Blev ett långt inlägg men jag blev sååå inspirerad av er Alla att jag lägger upp det här i min blogg. Tack för ordet och Lycka till! :)
MVH/DiagnosMänniska
Så intressant att läsa alla era inlägg. Mycket är väldigt rörande.
Ni vet väl nu att Anneli har lagt upp en sluten grupp på Facebook där vi kan diskutera fritt, men Anneli försöker hålla oss inom ramarna då detta t ex inte är en diagnos utan en känslig personlighet med känsliga sinnen…
Jag tror att Anneli måste bjuda in er till gruppen, men pröva att söka på hennes namn där.
Jag tror att jag kommer att hålla mig “bara” där då det blir så mycket annars.
kram på er alla
Hej,
det går bra att gå genom mig för att komma in i gruppen HSP Sverige på Facebook. Om du sedan inte vill fortsätta vänskapen så är det bara att ta bort mig. Har inga problem med det, det viktigaste är att du som vill får träffa likasinnade.
https://www.facebook.com/#!/anneli.fromell
Jag jobbar för högtryck nu, i tre dagar har jag inte gjort annat än svarat på mejl och modererat kommentarer här. Saker tar tid. Men för er som inte är med på FB och inte heller vill gå med där så kan jag trösta med att det kommer annat också, ha bara lite tålamod.
Anneli
Hej!
Har jobba med barn och vuxna som är HSP i snart 6 år och det är underbart. Det finns så mycket att göra framför allt för barn som lätt blir missförståda av sin omgivning. (Vuxna ka ju gå undan eller undvika situationer oftast) I svrige är detta som sagt inget som riktigt förstås och det kan vara nästintill omöjligt att hitta hjälp, eller smarta lösningar. Dr Elaine är underbar och kan mycket om det här läs hennes böker, så förstår man både mer om sig själv och andra.
Pingback: HSP ger ”åhfanismen” ett ansikte « Kreagrafen
Hej Anneli!
Ja det här var verkligen intressant läsning. Jag är väldigt tacksam att du börjat skriva om det och roligt att få ta del av så mångas upplevelser.
Ibland skulle jag önska att jag kunde vara litet mer ytlig, brukar jag tänka. Få vila i de själsdjupa analyser och reflektioner som ständigt äter upp allt bränsle och lämnar mig som ett utmattat vrak.
Läste också hur modigt du utmanar dig själv att möta våld i ditt jobb. Man behöver alltså inte vara vek för att vara högkänslig. Det kanske är något som kan förvirra individen. Man har en stor potential att ge men blir fort trött när man försöker använda den.
Jämförelsen med autism kom upp här. Jag har just läst Iris Johanssons bok En annorlunda barndom om hennes autistiska uppväxt. Det är en skillnad, hon förstod inte samspelet mellan människor och kom ständigt på kant, men jag känner igen mig i hennes känslighet, perceptivitet och hur starkt hon påverkades av alla intryck hon upplevde. Som högkänslig lyckas man oftast passa in men kämpar och bär mer än andra för att hantera alla intryck och få all information rätt.
Tack snälla för din fina kommentar.
Ja, även om känsligheten finns går det att träna sig till att lägga den i ett litet fack inombords när så behövs. Annars är just känsligheten det som främst hjälpte mig i just den arbetssituationen, med hjälp av den kunde jag avgöra när nästa utbrott skulle ske samt kommunicera med en individ som var allt annat än lätt att nå.
Glad att du skrev en kommentar, den var mycket intressant att läsa.
Anneli
Oavsett vad det heter så känner jag igen mig och så har det varit i hela mitt liv.
Fantastiskt att läsa inlägg från “kompisar” som känner igen sig.
Bara att säga….TACK
Håller med! Tack alla! Dags för ett forum?
Nu måste jag bara få klämma in en sak som hela mitt inre protesterar emot. HSP är ingen hjärnskada. ADD, ADHD, samt borderline mfl. diagnoser tillhör den kategorin att det är en skada någonstans i hjärnan. Intet sagt att att de med dessa skador även kan vara HSP personer. Men det är absolut ingen bokstavskombination som går att medicinera eller härröra till en skada i hjärnan.
Åååh vad skönt att få veta att man inte “är ute å cyklar”! Otroligt skönt att få veta att det finns något som heter/kallas HSP, highly sensitive person. Hoppas bara att Dr. Elaine Arons bok The highly sensitive person kommer ut på svenska, då det är för mig lättare att förstå nyanserna i språket :)
Ha det bra!
/Janeth
Fantastiskt fint och spot on!
Tack! Jag ÄR ju sådan här. Hade ingen aning om att det fanns fler som jag :) Wow. Det här måste jag läsa mer om.
Pingback: Insikt av inlägg – wow! | Petra Liuski
Det känns som att mycket passar in! Men jag är mera extrovert? stavas det så? Min son 20 år säger att:- jag har ingen mamma -,bara en Pippi Långstrump! Hälsn.Pippi
Ååå – detta bekräftar mina misstankar! Hittade länken hos en kompis. Alltså har jag inte varit varken tokig eller arbetsskygg ;) Om man redan som barn ofta var “måndagssjuk” för att vila ut efter helgens sociala stress, betraktades det ju inte som riktigt rumsrent, precis. Och det hänger i , trots att jag nu är över femtio. Är vi på semester med familjen, måste jag mitt i veckan ha en “ledig dag” då jag bara är med mej själv, annars blir det ingen riktig vila. Att numera arbeta 80 % med ledig onsdag är enda sättet att överleva och så får det vara, trots minskad lön.
Och visst är det en stor fördel att kunna känna av hur människor runtom mår och kanske ge någon ett stöttande ord eller en kram! Ofta gör det stor skillnad, har jag märkt. Och får dessutom mej att må bättre själv – jag tror på att vi är menade att göra gott och att det känns i vårt eget belöningssystem. Sen måste jag såklart också öva mej på att stänga av intrycken ibland, för att det inte ska suga ut för mycket energi ur mej. Jag jobbar på det…
Gott att se att vi är flera i klubben, hur som helst. Många varma hälsningar till er alla!
Du är inte alls ensam.
Jag hittade den här siten först igårkväll. Det är en oerhörd lättnad att få veta att jag inte är ensam om att känna mig annorlunda. Jag har alla kännetecken på hsp, även känslighet på kroppen, huden … överallt.
Jag mår bra av att träffa människor, är väldigt utåtriktad, men det får inte bli för ihållande, eller för många människor, för då stänger jag nästan av.
Tack allihopa! Nu kan jag slappna av och vara mig själv …. hur underbart som helst!!!
Ja just det, det stämmer …. det är inte bara mentalt jag är känslig, även kroppsligt, i huden och på alla de ställen … *ler* om nån nyper mig så skriker jag …
Så skönt att se att det finns jättemånga som är likadana som jag … jag behövde det här!!
Tack!
Hej Sigbrit, jag är nyfiken på vad du menar med känslig hud? Ibland känner jag hur min hud liksom hettar eller ömmar, speciellt när jag är sjuk/överansträngd. Jag har alltid undrat vad det är. Kram Eva
Vanliga människor tål att knuffa på och ta i ganska hårt … det går inte med mig. Det gör ont, och jag tycker ofta att människor som tar i mig är hårdhänta.
Jag föredrar att kramas … *ler*
Kram till dig Eva!
Fascinerande och en lättnad att både se att man är långt ifrån ensam om att känna sig som om man inte riktigt platsar i den här världen… Fick länken tillsänd av min kloka syster och är oerhört tacksam för att hon har så god koll på vad som händer och sker i världen – och stort tack till dig, Anneli, som lyfter det här ämnet!
Min familj är begåvad med två HSP-personer. Min man och min son! Intressant att få en förklaring, men samtidigt är jag emot att vi tenderar att sätta etiketter på folk. // Kikki
Oj, vad härligt många kommentarer du har fått på din artikel. Trots det kan jag inte låta bli att skriva jag med. Känslig och skör som jag är – som jag alltid har varit – har jag självklart fått diagnosen “bipolär typ 2″, fastän jag själv bestämt hävdat att jag bara är väldigt känslig, både fysiskt och psykiskt, och att det inte är någon sjukdom. Så skönt, att jag hade rätt. Kram, T
Visst är det härligt! Vi är mååånga! Kram på dig!
You are blessed, Sigbrit!
Tack! Det känns så också! Kram på dig!
Du är det också, Tim …. blessed …. *ler varmt*
Ja, verkligen! :) Visst är jag det! Tack för dina fina ord, Sigbrit. Godspeed!
Stort tack!
Här fick jag svar på allt; hela mitt liv!
Gåtan har du hjälpt mig att lösa! Det är stort!
jaa – visst är det så , exakt som du skriver; gåtan man undrat över h e l a livet… – var nästan som att födas på nytt… :-)
Hej
intressant att läsa, det skulle kunna vara förklaringen till att jag är som jag är,
extrovert men med stort behov av ensamhet
älskar att tillbringa timmar vid havet, gärna ensam eller i tystnad med en vän.
slappnar av och hämtar kraft genom att sy lapptäcken, hamnar då i en “kreativ trans” och rensar mina tankar rejält genom att låta allt flyta omkring som det vill i skallen på mig.
Att hamna på denna sidan när man nått mer än halva livet känns märkligt!
Att ha förstått, men tvivlat, att ha vetat, men inte hittat svar…förrän NU.
Jättestort tack!
Nu kom tårarna. Det kanske inte mig det är fel på. I en kall och hård värld har jag hela mitt liv fått höra “Du är så känslig”. Har en personlighet som många uppfattar som stark och orädd, vilket gör att många tror att de kan säga vad som helst och förstår inte när jag blir ledsen. Min intuition har jag också börjat lita på mer och mer och har varit med om många situationer där min intuition har räddat mig.
Tack för denna information – nu kommer jag definitivt bli starkare och hitta tillbaka till mig själv. Stor kram ♥
Tack!
Har precis tagit mig ur ett flerårigt missbruk av lugnande/sömntabletter, vilket nästan säkerligen berodde på denna personligheten jag har.
har många ggr undrat om jag har aspergers eller liknande, eller diverse bokstavskombinationer, men de har aldrig stämt till fullo.
när jag läste ditt blogginlägg var det som om du skrev om mig…
har alltid varit blyg utåt sett, samtidigt som jag vet att jag inte alls är blyg, jag har bara svårt för att uttrycka mig, medans jag vet inom mig precis vad jag vill säga/visa.
känns otroligt skönt att veta att det finns fler som är som jag :)
Pingback: Vad det nu blir – Pyssla mera!
Jag blev tipsad om den här sidan, och oj, det stämmer in klockrent på mig. Är känslig och väldigt extrovert.
Jaha. Har alltid känt mig ensam och blyg. Känner av vad människor i min omgivning tycker och känner, utan att dom säger något om det. Kan vara jobbigt i bland då jag kan uppleva människor som oärliga när dom spelar ett spel utåt sett. Kanske det här är förklaringen.
Va skönt.. Fick en väldig lättnad på något sätt. Kommer ihåg att jag redan som liten sa till min mamma att jag kännde mig annorlunda. Som att jag var i min egen “bubbla”. Har alltid haft svårt att känna att jag passar in. Har en förmåga att analysera och läsa av folk som jag träffar. Jag märker ofta om någon är nedstämd trots att kanske personer som känt dom längre inte märker det alls. Har alltid trott att det har o göra med att jag är uppväxt i missbruk. Att jag ofta därför läser av uttryck och känslor fort.. Folk påpekar ofta att jag liksom går in i mig själv och dagdrömmer när dom är med. Man har ofta ett intryck utav mig som lite svävande. När jag är social då kan jag också ibland “sväva” ut och analysera allt.. Vill gärna ta en “paus” och vara själv i perioder, samla tankarna. Jag har en dotter på 4 år som liknar mig mycket i detta. Är det kanske ärftligt?
Detta var väldigt lärorikt! Tack!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva..känner igen mig så himla mycket i allt, men visst inte att det fanns ett namn på det!
Intressant men jag undrar vad skillnaden är från svårigheter inom autismspektrum? Även de inom autismspektrum är “överkänsliga” mot yttre stimuli, behöver egentid efter social samvaro och kan vara mycket kreativt begåvade inom sina intresseområden. Har ej läst alla kommentarer, men en av de sista som nämnde att hennes bror hade Asperger gör att jag bara ännu mer tänker att det är en form av autism, då detta ofta är ärftligt. (Man kan vara väldigt olika inom autismspektrum, mycket intensiv och “social” t ex, fast på sina egna villkor).
Kan inte svara på det eftersom jag inte är psykiatriker.
Men inom kort kommer jag att kunna det. Det man vet är att känsliga personer processar information på ett djupare plan än icke känsliga, vilket påverkar perceptionen på ett annat sätt. Vi ser detaljer mer tydligt. Vad jag vet pratar man inte heller om intuition, intelligens eller förmågan till innovation när det handlar om autism, eller gör man det?
Tack behövde höra detta, både för min egen skull och min sons skull. Ljus och kärlek till dig. Ska rekommendera detta inlägg på min blogg. /ulrica
This is me! Vilken bra beskrivning! Känns skönt att veta att jag inte är ensam om detta. Uppfattar ofta andra som okänsliga. Vi har väl fötts med några extra känsel-spön som vi får förvalta väl. Har blivit utnyttjad och dåligt behandlad men lärt mig att sätta gränser. Tack för ett bra inlägg!
Oj! Wow! Klockrent! Jag satt och nickade hela inlägget igenom. Tack!
Detta var intressant att läsa om och wow vad det stämmer in på min personlighet. Jag har själv varit mobbad under hela skoltiden och undrat många ggr varför inte jag kan vara som andra men med åren så har jag nu lärt mig att vara stolt över mig själv och jag blommar idag på ett helt annat sätt, även detta kommer att påverka mig positivt. Skulle vara roligt att läsa mer om detta och även träffa fler som är i samma situation. MVH Camilla
Hej Anneli!
Jag vill tacka dig för ditt inlägg du gjort om HSP. Detta var fram till att jag läste ditt inlägg något som jag inte kände till över huvudtaget. Många är dom gångerna jag själv funderat om jag har någon sinnesrubbning eller liknande. Ditt inlägg gav mig svaret! Och precis som du själv skriver så är det inte alltid negativt med HSP. Tvärtom oftast väldigt positivt och man lär sig handskas med det på ett helt annat vis ju äldre man blir.
Jag är som dig, jag skriver. Så naturligtvis var jag bara tvungen att skriva ett linlägg om detta min nyfunna kunskap, http://steffman.blogspot.com/2012/01/man-ar-som-man-ar.html
Jag skriver om det mesta i mitt liv, för mig är skrivning ett sätta att bearbeta likt terapi. Jag har hunnit skriva om det mesta här i livet, Kärlek och svek, sjukdomar, samhälle jobb och en massa annat. Själv kunde jag inte annat än att lägga en länk till din blogg bland mina bloggfavoritet.
Var rädd om dig
/Stefan
Tack snälla,
ska läsa din blogg när det lugnat ner sig. Glad att du tycker om bloggen tillräckligt mycket för att länka till den. Var kommer alla underbara människor ifrån. Det är härligt att sitta “på andra sidan” och läsa.
Anneli
Blev väldigt glad att läsa detta. Det är ju mig du skriver om, samtidigt så finns det ju benämningar som “indigobarn” och “kristallbarn” som är liknande…
Hoppas det här kan tas på mer allvar.
Att sätta etikett är för mig ett sätt att beskriva fel eller problem, klumpa ihop och bunta bort.
Känslighet ska bättre ses som en tillgång.
Vänder mig mot både ADHD och HSP. Det blir så statiskt och stigmatiserat.
Bra text som lyfter det som tillgång. För det är vad det är. En förmåga som beroende på hur den bemöts avgör om det är en tillgång eller ett problem.
Ett viktigt budskap i denna text är att det INTE är en diagnos, dvs benämning på en sjukdom. Det är helt enkelt en normalvariant i den stora flora av olika personligheter människor kan vara födda med och utveckla under sin uppväxt, utan att det är något fel på dem. Omgivningen kan dock få en att tro att det är något fel på en för att man är känslig, och när man får det budskapet mår man inte bra. Ingen mår bra av att bli kritiserad av omgivningen på grund av sin natur/personlighet. Då är det lätt att vilja söka en diagnos, dvs en sjukdom som förklaring till att man mår dåligt. Men det är inte en diagnos man behöver, utan en förklaring att det faktiskt INTE är något fel på en. Då är det också lättare att börja hantera jobbiga känslor och tankar man har på grund av den eventuella kritik och utanförskap man varit med om. Och att hantera sitt liv utifrån hur man är skapt, precis som människor med andra personlighetstyper behöver hantera sin tillvaro. Känslig personlighet är en av många helt normala personlighetstyper, och det är bra att det kommer fram på det här viset!
Åh, helt otroligt. Detta är ju verkligen precis så som jag är. Jag som undrat i alla år. Har så länge jag kan minnas haft en diffus underlig känsla av att inte vara som andra, men precis som beskrivet, går det inte att sätta ord på vad annorlundaheten består av.
Känner att jag inte passar in i samhällets norm för hur man ska vara “nuförtiden”, och har nu tröttnat på att det ses som en nackdel att vara “för känslig”, då det faktiskt finns fördelar.
Är känslig för mkt intryck, är analytisk, har stark intuition, är konstnärlig, dansant, musikalisk, stor empati, tycker mycket om djur och att växelvis umgås socialt och växelvis få vara för mig själv. Allt stämmer verkligen. Är så glad att jag hittade detta!
hm känner mig nästan besläktad s a s:)
och min 13:åriga dotter deklarerar glatt att hon känner också igen sig-väldigt mycket!
Även om det inte är diagnos/sjukdomstillstånd så är det gott att få veta att man är normal:D Men känslig. Har ibland genom året önskat bort min känslighet-särskilt då jag nästan går sönder då jag hör och läser om djur och människor som far illa..orkar inte med det…
Ett tips jag vill ge till alla er andra som också hittat hit. Ni har säkert varit med om många gånger att andra i er omgivning tycker att ni svamlar när ni känner på er saker. Mitt tips är att inte intala er själva att de har rätt. Mest troligt svamlar ni alls inte. Ibland har man väl fel förstås men nästan alltid så ligger det väldigt mycket i det som man känner på sig. Låter ni andra styra era liv kommer självkänslan att falla och det blir inte alls så bra i längden. Har själv kämpat länge med det och det är först nu vid 33 års ålder som det känns som att jag har hittat mig själv, delvis tack vare den här sidan och insikten men också tack vare extremt mycket elände som jag kämpat mig igenom, ett slags elddop, eller snarare 20 elddop men ni fattar.
Era åsikter och tankar är värdefulla, förminska inte er själva. Inse ert eget värde, det vill jag få fram. För vi känsliga är ju så duktiga på att till synes anpassa oss till alla andra, låt det inte gå så långt att ni anpassar bort ert eget värde.
Kram
Tack, jättebra! Jag behövde det. Självförtroendet har jag kämpat med hela livet, fram till för några år sen.
Kram på dig för kloka ord!
Det du skriver stämmer mycket in på mig, men inte fullt ut. Är dock tillräckligt mycket som stämmer överens för att jag ska inse att jag har en HSP. Undrar nu, finns det olika “känslo-grader” för HSPs? Är vissa mer känsliga än andra eller har de som är mindre känsliga bara lärt sig hantera sin HSP?
Har svårt att svara på din fråga eftersom min kunskap är begränsad. Hittar inte heller något om det i Aron´s bok. Du kan själv gå in och titta på de forskningsrapporter och artiklar som finns på hennes sida http://www.hsperson.com/pages/events.htm
Kan i och för sig tänka mig att det variationen är stor, vi är alla olika personligheter med varierande bakgrund och referensramar. Själv kan jag hantera överstimulans bra om jag bara ser till att planera in stillhet och tid för mig själv emellanåt. Understimulans är däremot rena rama döden för mig. Lever med en klar uppfattning om vad jag behöver för att må bra fysiskt, mentalt och själsligt. Kanske är det just det det handlar om, att ta reda på vad som fungerar och inte.
Anneli
Hej,
Det är viktigt att komma ihåg att en diagnos aldrig svarar på frågan varför. Det finns inget förklaringsvärde ens i vedertagna psykiatriska diagnoser. Psykiatriska diagnoser är i bästa fall en träffsäker BESKRIVNING av ett problem och aldrig orsaken till detsamma. Det är alltså inte på grund av diagnosen som man upplever de besvär man har; de besvär man lider av KALLAS för en diagnos. Vad de i sin tur beror på är öppet för diskussion.
Känslighet är ingen diagnos, det är ett personlighetsdrag. Dr Elaine Aron har myntat begreppet eftersom det hjälper andra att förhålla sig till det. Det här är ett drag vi föds med och det kommer aldrig att bli en diagnos.
Anneli
Allt stämmer in så bra. Jag minns speciellt min första dag i 6-års klassen, jag missade min “tur” att prata för det var så många nya människor att läsa av, något jag tyckte var väldigt pinsamt. Jag har genom åren pendlat mellan att vara extremt social till att vara mer introvert. Efter att ha varit i sociala umgängen längre stunder får jag känslan av att vara helt uttömd på energi, men jag har aldrig förstått varför. Jag försöker frotfarande tvinga mig till mer aktivitet, mer socialt etc., bara för att vara mer “normal”. Senat idag satt jag vid fikabordet i personalrummet och stördes av ljudet, en känsla som även den är svår att förklara. Även om denna text nu gör det lättare att förstå kan jag fortfarande delvis se HSP som ett handikapp, Jag önskar att jag inte tog in alla signaler och människor hela tiden, eller ja, kanske önskar jag snarare att jag kunde gå in utifrån och “räta” upp situationen helt osynligt.
Hej Josefin!
Efter att ha läst den här siten har jag funderat mycket.
Alldeles nyligen satt ett gäng, som kände varandra väl, runt mitt matrumsbord, plus en väninna till mig, som bara kände mig. Jag tyckte att de borde passa bra ihop …men jag kände hela tiden att någon i gänget kände sig obekväm. En replik från en i gänget fick mig att ta min väninna i håret, plus stryka henne över ryggen. Hon vände hastigt ansiktet mot mig och log varmt, samtidigt försvann känslan av att någon kände sig obekväm.
Det var alltså hon som kände sig osäker i gänget av “ännu okända” vänner … *ler*
Så enkelt var det alltså. Min smekning fick henne att slappna av och må bra. Det ska jag minsann komma ihåg till andra tillfällen!!!
Ha det underbart. Livet är fantastiskt, om man bara vill … *ler*
Det är ingen diagnos, det är ett personlighetsdrag. Kommer aldrig att bli en diagnos, aldrig!!!
Hmm.. Varför sätta en diagnos på något som inte är ett problem? Jo jag vet.. människan är en förmåga att vilja sätta i fack. Om inte annat så tycker de är mkt som skulle stämplas i andra fack, om man upplever sej ha mer problem som ingår..?! Man behöver klart ingen diagnos, för att ha en viss typ av personlighet.
Men jag var väldigt introvert/lugn när jag var liten & en enorm fantasi. Naturen var min läkeplats & är fortfarande. Hade många djur & älskade att måla & teckna! Jag har sett färger, natur som fenomenalt vacker, eftersom jag har upplevt mej, kunna se konturerna och att alla färger har varit så lysande, färgstarka. osv. Jag har en väldigt stark “magkänsla” för saker, bra & dåliga. Jag är väldigt bra på att läsa av folk. Att jag är överkänslig mot ljud & ljus har mkt med stress/ångest att göra. Så har jag svåra koncentrations svårigheter.
Nu på äldre dar har jag fått en bipolär/manodeppresiv diagnos +adhd/add. Ja, man kan få den diagnosen även fast man var lugn som barn. Hade jag inte vetat min problematik så hade jag gärna skyllt på detta fina blogg inlägg. De är många där ute som inte är medvetna om att de går med en bipolär diagnos. Liksom jag efter mkt om & men fick erkänna. Det behöver inte vara så extremt som man kan tro att de är. Jag har alltid varit medveten om att jag är lite extra känslig.
Bra & fin beskrivning annars.
Tack!
Hej!
Har läst det här igen och igen…det är intressant och ruskigt läskigt…jag är alltid rädd för alla sorters kategoriserande och rädd att hamna i ‘ett fack’, där man får ett stämpel och andra kan säga: “Jaha, nu vet vi hur du är” och “ja, de är ‘såna’…” och sen både glöms man bort och ändå är oförstådd av andra. Samtidigt som kände jag igen mig i flera av dessa ‘känsligheter’, dofter, ljud, ljus, att jag uppfattar allt, ser så många mönster i både tid och rum och olika perspektiv, förstår psykologiskt motiv och bakomliggande orsaker, både mina egna och andras, förlåter alla(utom mig själv) för jag kan förstå.
Jag vill verkligen alla väl och när andra inte tror på mina motiv, kan det såra mig mycket. Jag kan naturligtvis ha ilska, hat och avundsjuka inom mig, men jag analyserar de känslorna och vill aldrig att de tar överhanden i mitt beteende. Fast det händer att jag reagerar starkt, men jag väljer de tillfällen ändå själv. Jag har en stark intuition, som jag har lärt mig att följa under årens lopp…..)
Så jag vill jättegärna veta mer om detta. Ärftlighet är en intressant faktor, jag tänker på en del av mina barn och syskon och syskonbarn….tänk om lärare i skolan var medvetna om detta…!
Det vore också intressant att få reda på om det är en diagnos i rätt bemärkelse. Jag har ju fått fibromyalgi som diagnos, men ibland känner jag att den diagnosen inte riktigt stämmer på mig.
Hej,
förstår din rädsla för att hamna i ett fack. Men om du ser på det som en förklaring som gör det lättare för dig att förstå varför du är som du är utan att vare sig döma eller värdera så blir det enklare. Se det som ren information som gör livet lättare att leva.
HSPs har en tendens till överanalys, men det är något som går att arbeta bort. Finns ingen anledning att fylla våra redan överbelastade kroppar med analyser av dess slag. Vi har tillräckligt med input från omgivningen som det är ändå.
Det är intressant som du beskriver att se på familj och tidigare generation, oftast ser man hur även den närmaste omgivningen bär på känsligheten. Men någon diagnos är det inte, mer en beskrivning.
Finns några till som kommenterat inlägget som nämnt fibromyalgi, tyvärr kan jag inte svara på det. Har en egen teori kring det men låter bli att nämna den här och nu. Kan bara säga att det har med känslor att göra.
Anneli
Jag känner igen mig och de mina i allt du beskriver! Mitt i prick!!
Men jag håller med Annelis svar till dig, att vi ska se det mer som en förklaring till hur vi är. Det är ju egentligen ingen sjukdom, något onormalt, som pågår i vår kropp. Det är bara annorlunda mot den hårda värld vi lever i, det hårda samhället som är idag. Det är inget negativt över att vara så känslig… det är bara de som inte själva är det som kan ha svårt att förstå och kan bemöta en hårt. Men då ligger faktiskt problemet hos dem, och inte hos oss!
Angående fibromyalgi. Det slog mig ganska omgående när jag läste Annelis inlägg att det påminner väldigt starkt om hur hjärnan sägs fungera om man har fibromyalgi. Har också fått diagnos på den sjukdomen, likaså min mor och har systrar som har den. Det kanske är så att man har lättare att utveckla den om man är en känsligare person? Jag vet inte. Men jag tycker det är skönt att läsa om andras upplevelser, och få en förståelse för hur man själv är funtad :)
Tack både till dig och Anneli! Ska bli intressant att se med andra ögon på sig själv i fortsättningen och också se ev. koppling till fibron!
Jag tyckte det var också fint sagt av Anneli att känslig betyder inte att man är svag, snäll eller eftergiven! Även om jag tycker att jag faktiskt under åren varit alltför snäll mot andra, men inte mot mig själv, ja, eller tagit hänsyn till andras behov före mina egna.
Nu har jag länkat från min blogg till denna blogg! Hoppas på intressant fortsättning!
Hej!
Läste på någons insändare här, att Du startat en fb-grupp – vilken man ev.kunde få en inbjudan till? – det skulle jag väldigt gärna få ta del av – detta är det mest intressanta jag läst i mitt liv, haft dessa känslor mycket starkt, den känslan o undran kring den,är ett av mina få minnen som liten, o den starkaste – känslan då jag råkade på din blog o började läsa var överväldigande ! <3
Tack för ditt fina blogginlägg! Jag stötte på detta av en slump härom dagen! Idag blev jag tipsad om din blogg av min psykiatriker, en ängel som kom i min väg. Så nu länkar jag från min blogg till din, eftersom du skrivit så himla målande och bra! http://adhdsystern.bloggsida.se
Tack snälla du för att du länkar.
Är glad att du hittat vad du söker här på bloggen, hoppas även du ska tycka om mina framtida inlägg.
Anneli
Pingback: LivsElixir för ADHD » Om att inte fungera som normen och att hantera detta.
Pingback: Att vara normal även om man reagerar ‘onormalt’ ? = HSP= Att leva med känslig personlighet « Mormor6's Blog 'Livet går vidare'
Tack!
Nu förstår jag att det inte är nåt fel på mig :)
Tack för att du delar med dig av detta.
Det här inlägget gav mig svar på många, många funderingar jag har haft om mig, min mor och min dotter…. vi är alla såna. Och fler i min familj. Har även vänner som är lika.
Alla vi har hårt mött den attityden att vi inte ska vara så känsliga! Och tyvärr så ledde min känslighet mot min omgivande miljö på min förra arbetsplats till att jag fick panikångest och var tillslut tvungen att börja äta medicin mot det. Det pga den dåliga stämning som var där, starkt negativa och blandade underströmmar som fanns runt mig hela tiden och jag inte kunde komma ifrån.
Nu är jag fri från den platsen och de människorna, och numer också från medicinen. Men jag märker att jag har en tendens att falla tillbaka i det så fort det är nåt som “känns konstigt” från nån person jag inte kan tolka signalerna från.
Skönt att få lite svar på vad det är som pågår i mig!!! Ska forska vidare om det här.
Tack för att du lyfte fram det!!
Tack för din kommentar.
Det bästa med att ha fått möjligheten att lyfta fram ämnet är just det du beskriver, att jag kunnat knackat hål på den traditionella synen på känslighet eller det som traditionellt förknippas med ordet känslig. Känslig är handlar inte om att vara svag, snäll eller eftergiven. Att vara känslig är att vara snabb att upptäcka förändringar eller information i omgivningen genom dina sinnen.
P.s har även hört ordet “hudlös” som beskrivning.
Anneli
Reblogged this on min egen resa and commented:
jag – mitt i prick!!
Tack snälla…
Pingback: ”att leva med en känslig personlighet” « min egen resa
Tusen tack!!
Reblogged this on Zarah Lorentzson.
Apropå känslig hud: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosacea
Glasmänniska… det är både en vacker och perfekt beskrivning känner jag! Jag förklarade nyligen för en vän att jag kände mig som sköraste kinesiskt porslin, men “glasmänniska” låter vackert.
Jag ser mig själv ligga och skaka på en ram..jag kan liksom inte få ig själv att falla in och passa i ramen. Jag fixar inte stressiga jobb och nu är jag pga det arbetslös och jagat villebråd för AF, som inte tar hänsyn till att man är en glasmänniska. Man MÅSTE ju passa in och anpassa sig, vara NORMAL.
Pingback: Att leva med känslig personlighet del 1 | HSP
I got what you destine, thanks for putting up. Woh I am cheerful to conceive this website through google. Thanks For Share Att leva med känslig personlighet | BrandingSpirit's Blog.
Pingback: Att leva med känslig personlighet. Del 1 « HSP
Thank you for this valuable post. It changed my attitude
Äntligen en förklaring som stämmer in på mig. Har länge sökt efter förklaring till varför jag är som jag är och inte “duger” i många sammanhang. Känner mig fullständigt udda och har alltid varit men ändå “normal”. Ingen har någonsin förstått sig på mig och jag hade börjat undra på vad som är fel på mig för jag är ju inte “normal”.
Nu får jag fortsätta att använda mina “begåvningar” till allt det där positiva som det alltid varit men ofta varit förödande för mig själv i längden.
Anne-Lie M Stockholm
Pingback: Därför är jag en HSP! « Misjkas Egoblogg
Varför har du valt att bara ha med bilder på kvinnor?
Bra fråga, har däremot inget bra svar på den. Kan kanske höra ihop med att jag köpt ett antal bilder sedan tidigare och valt att använda mig av dem eftersom inköpen är dyra. Inget medvetet val dock.
Vaddå Frej, är det bara vi Gubbs som får vara tanklösa? (ironi där om någon missade det) Nej, jag tror inte det betyder något. Anneli brukar inte vara tanklös heller.
Tusen tack<3 Detta hjälpte mig mer en ord kan sägas :)